Aftonbladet – 31 oktober 1837, sida 3

i några år till? nog hinner jag att få höra på barnskrik och vaggviser, jag med! Emedlertid wille inte fadern öfverge sin favorittanka att få sin son bortgift, utan företog med honom en resa genom Sverige, och ankom till Stockholm, Sedan de vistats der en tid, tycktes liksom hufvudstadens retande fruntimmer hade förändrat vår unga Lanidtjunkare, som nu med mera begirlighet sökte deras sällskap, och till den ändan började att mildra sina fasoner, och till och med att, genom studerende af några ädla konster, som målning och musi:, göra sig sjelf mera v:lkosreen hos det täcka könet. Det är inte första gången detta gudomliga kön har åstadkommit en sådan förändring, och såfick äfven vår moderna Sargines erfara. Han hade i Stockholm gjert bekantskap med en artist, som sedan blef en af våra berömdaste målare. En dag besökte han denna unga nya vin, som höll på att måla ett litet fantasie stycke, der ungdomens brinaande inbillning förenades med en sällsam sanning i kolorit, ehuru det hela inte just var at dan sortens taflor, som brivga en artists rykte till en senare eftertverld. — Emedlertid gjorde taflan en radikal effekt på vår landtjunkare, som, hemkommen till sin far, förklarade att han inte allenast vore beredrillig att efterkomma sin fars önskan, utan till och med, bad henom att få gifta sig med fröken Sophie ? på ...,.-holna. Giftermålet afslutades 2:ne månoader derefter, och blef gamska lycklixt för de begge kontrsherande parterna; de hage sedan flera barn, hvaraf åtskilliga lefvi ännu i ff ft 5 län. Talismanen, som så mäktade förändra vår landtjunkares natur och beslut, var således .... . en liten charmant tafla, och dsana finns inleomnad till salu för 50 Rdr i Antiqvariska Bokhandeln vid Brunkebergs torg, af någon som köpt den at målarens sterbhus och qvarlåtenskap.