Aftonbladet – 28 oktober 1837, sida 3

än han frågar efter om ;Biddarholmskyrktornet li börjar åter skjuta upp i höjden, och att jag), hvarken är timmerman, taktåckare eller forgyl-1 lare, än mindre har att frukta mina anors för-)S ruttnelse och aldraminst bekänner mig till deras lära, som nedfalla för spiror, akta på foglalåt, eler sätta sin lit till väderflöjlar, med ett ord! . att jag i Riddarholmskyrkan aldrig funnit hvarken stil eller ålderdomsvördighet och aldrig beundrat något annat än dess träffande likhet med de fördomar, för hvilka hon i mångas ögon är en representant. Men dernäst och bufvudsak--ec ligen ville jag lita veta, det jag r.nt af bestri-( der, att det sammanskott, hvilket loyautcen of i ver hela landet utkräft och meddelat åt Ridi darholmstoruet, må användas för södersluss. Södersluss tillhör, om jag icke bedrager mig, hufvudstaden allena, och skatt och tunga bör ej åläggas bela landet, för att bygga denna sluss. Sådant tillhör hufvudstaden a!lena, som må taa sin ersättning af de trafikerande, så vida skäl ej förefiones att utan deras betungande underhålla en för hulfvudstaden nyttig kemmunikation. Bäst vore måhända att under bestäm. da vilkor bortarrendera hela söderström; en sluss i bufvudstaden, — ifall sluss verkligen behofs — borde väl kunna bära sig hka väl, som hela kanaler med många slussar i andra delar af landet. Ingaluuda böra hufvudstadens innevänare nedlåta sig, att ligga af pde smulor, som från de fattigas så väl som de rikas bord nedfallit till upprättelse af den fallna Riddarholmsstorheten. Andra städer och menigheter bygga! sjalfva sina sussar, quaier, hamnar och n,all-! männa husv; detta bör och vill Stockholm äfven göra, och dess bildade innevånare skola veta att undvika den politik, som söker att förvandla hutvudstaden till en beskattnings-an stalt på hela landet, och som kastar ut sina. I nät med der utshtna besvärjningsformeln: Vår goda stad Parisv. Widare ville jag erinra, att det är en antagen, om än i vårt land ofta öfi verträdd grundsats, att gåfvor ej få användas emot gifrarens ändamål, och förslaget att löfverträda denna grundsats bör utminstone ej I I från allmänhetens sida väckas. Skulle det imedlertid, såsom gårdagsinsändarn , tyckes ferutsäita, visa sig, att de hopsamlade I ,smulormev ej räcka så högt som vederböram) I des vuer, och vilja gifvarne, derom tillsporde, a tillåta att de annorlunda användas, så skulle s jag taga mig friheten föreslå, att man inköpte lett vederbörligt högt stakett, för att dermed i maskera skröpligheten på en annan helme nemc lligen Helgeandshelmen. Denna tillhör nu mera t icke staden och förmodligen icke heller staten , men båda delarne borde dock finna sig väl b.s I låtne dermed, att de promenerande i rikets hufi I vudstad ech på den vill Gud blifvande hängbron, förskomades från den vidriga utsigten af I ramlande rucklen, gödselhögar och gödstigor. t Älskare af det nyttiga. men ännu mer af det rittvisa. It.) Om ferhållandet med äganderätten till Helgeandsholmen kan upplysning vinnas af skriften 1720, 4772, 1809 pag. 280 och följande. ed NN AT TR RA rm m——— MHF