Aftonbladet – 27 oktober 1837, sida 2

ÅTERBLICK PÅ DEN NYA SKOLAN. I anledning af Atterboms dikter, Fjerde Artikeln. Då fråga är, att den nya skolan skall bevisa bördsaristekratiens nödvändighet, blifver beviset vanligen indirekt, d. v. s. utfall göras mot hvad som uppstått eller uppstår i stället derför. För ait icke söka vidt omkring, vilja vi anföra en not till det stycke, som vi just citerat. Man är nu van,, heter det, att vid theokratin ej tänka sig nannat än ett slemt prestvälde, liksom vid v,arimstokrati ej annat är ett slemt adelsvälde. Också gläder man sig, att det förra är kros,sadt, liksom, i det närmaste, äfven det sednare. Men i stället har kommit ett vida slem,mare välde, hvars nesliga ok man bär med tålamod, ja gamman och vidtsträfvande förhopp,ningar. Vi säga med Fr. Baader: Lächerlich mst es, wenn man die sich so nennenden Libepralen, welche zusammt den Adelichen schon lävgst des schmälichen Geldund Juden-wirthpschaft heimgefallen sind, noch immer gegen die nAristokratie schimpfen hört, wogegen sie gegen ndie Argyrekratie auch nichi eine Silbe vorpbri gen. Unter jedem Volke sind aber die Argyrokraten dermalen die Herrcher (die Edlen. ) Hr Atterbom, i sitt Trappist-kloster, hörer, icke mera, än hvad han hörer från Hr Baader och andra tyskar; men han borde kunna göra sig underrättad om hvad ,die sich so nennenden Liberalen, tänka om argyrokratiemn,. En sådan småsak, som att känna sina motståndares verkliga tankar, kan dock naturligtvis icke bekymra en filosof! Penninge-öfvermodet är deliberale hka förargligt och föraktligt, som allt annat öfvermod, t. ex. det adeliga, de: professorliga o. m. s. Men först och främst är rikedom icke alltid penninge öfvermod; och för det andra är argyrokratien i så måtto mindre farlig eller stötande, som den har makt blott så länge han är rik, men aristokratien, ehuru djupt sjunken både i ekonomiskt och moraliskt afseende, vill ändock oupphörligt hafva qvar sina anspråk, att styra landet och lefva af dess svett och möda; icke blott han, utan äfven hams afkomma intill sednaste efterverld, vill göra dessa ) Angående detta ämne få de liberale två motsatta beskyllningar: här se vi den ena, eller att de hylla och buga sig för rikedomer; stundom låter det dock, som em de vore fiender till all äganderätt. Hvilketdera skall man nu tro? — Så pass sammanhängande äro de tillmälen, hvarmed man tänker bortsofisticera tidens vigtigaste frågor och menniskornas mnafurliana bäncla af rätt APh canning!