Aftonbladet – 26 oktober 1837, sida 1

n 4 t 5 I Barcellona hafva nästan enahanda oroligheter egt rum. Valmannen Vehils blef mördad, och guvernören måste vidtaga ganska energiska anstalter, för att betrygga va:en. Portugal. Öfver England har man underättels:r från -Lissabon af den 10, från Oporto af den 11, 8 och från Vigo af den 12. Ministrarne fortsatte 2nou sina funktioner, och det är sålucda sannolikt, att någon kabinettsförändring, åtminstone för närvarande, icke kommer att äga rum. Lagen af den 14 Juli, som upphäfde habeas Icorpus-akten och tryckfriheten, samt lemnade ministrarne en utomordentlig makt, är numera återkallad af Cortes. Dessa skulie i sin nästa session börja debatten öfver tvåkammar-systemet. De fleste ledamöterne troddes vara för en valkammare och emot förslaget om ett pärskap, som konung n skulle utnämna för hfstiden. Hofvet gör numera alldeles ingen hemiighet af sin böjelse för Cartisterne. Hertigen af i I Terceira skulle icke vågat landstiga i Lissabon, jom icke hofvet uppmuntrat honom dertill, derigenom att dess anseddaste ledamöter, bland landra, drottningens faster, ma kisinnan Loulg, besökt bonom, för att betyga honom sin aktning och deltagande. Äfven Amiral Napier I spisadeni deras sällskap, ombord på Malabar, I med sin fordne vapenbroder. Inrikes ministern har i Co:tes sökt Bemantla drottningens vägr:ngtt att degradera marskalkerne och deras förnämste janhängare, med den föregina afsigten, att åI stadkomma enighet emellan partierna och icke allt för mycket förbittra det stortade. Med deni na enighet tyckes det likväl ännu stå i vida falet. Epgelska tidningarna fortfara i sin förbittring, öfver händelserna i Portugal, hvilka de ej kuuna neka hafva slagit det ergelska inflytandet ur brädet, och i stället upphöjt det fransyska. Hr Bois le Comte spelar för närvarande mästare bland de främmande diplomaterna vid det Lissabonska hofvet. Engelsmännen försäkra, att träffningen vid Ruivaez icke varit blodigare, än ett irländskt bondtumult, men det vissa är likväl, att de konstitutionelle derigenom blifvit segrare, både på slagfältet och inom Cortes. For att visa till hvad grad Fngelsmännens öfvermod stigit, berättar Lissabomska tidningen Nac:onal, huru Engelske konsuln i Oporte uppfört sig. Då presidenten i municipal-kammaren skref till horom, för att begära bidrag till subskriptionen för das Antass soldater, slet ban brefvet i stycken och sade till bäraren; Här ser ni svaret! och vågar ni komma tillbaka, så skall jag låta kasta er utföre trapporna! Ett fartyg har nyligen, under portugisisk flagg seglat från Lissabon till afrikanska kusten, för att der intaga en last slafvar för Havana. På Cuba drifves nemligen slafhandeln i stor skala, och guvernören i S:t Jago har, genom en godtycklig afgift af ett unu (8 L. 5 Sh.) för hvarje importerad slaf, förvärfvat en ansenlig förmögenhet, Frankrike. Alla oppositionens nyanser hafva förenat sig, så att valen verkligen tyckas böra luta emot regeringen. Den liberala oppositionens centralkommitt består af Dupont de IEure, Årago, Mauguin, Mathieu, Larabit, Laftte, Ernst Girardin, Clauzel, Garnier Pages, Cormenin, Salverte och Thiers (allt ledamöter af den upplösta kammaren), samt en mängd tidningsredaktörer, professorer, advokater, a:stister och litteratörer. — Den legitimistiska oppositionen har hittills visat sig våldsammast och ledes af den snillrike Berryer. Ministeren å sin sida anstränger alla krafter och brukar alla medel, hvaribland gensdarmeriet icke spelar en ringa role: hvarhelst en association till vals bedrifvande visar sig i landsorterna, galoppera och intervenera gensdarmer, såsom fråga vore om dämpande af ett uppror. Det förefaller besynnerligt, att Odilon Barrot felar i den ofvannämnde liberala committeen, der också icke mer än en (Clauzel) innes, som hört till den förra Barrotska reimionen, eller hvad man kan kalla den konstiutionella oppositionen. Afven Mauguin torde unna räknas till derna opposition, ehuru bar flera år icke visat sig i nämnde reunion, — Man hade utspridt, att Chateaubriand vore desuteradkandidat i ett par valkollegier; men han uar i tidningarna förklarat, att han nicke år 1836 ägrat sin ed, för att svärja den år 1837.n Ryssland. Keisaren lärer. efter nu lvckligen öfveretånd