likval allvarligt sökt tillfälle att för K. Maj:t skildra dit tillstånd, som utvecklat sig bland stadens lägsta folkklass, och serdeles hos arbetspersonalen vid grufvan. Fältprosten Enebom talade till H. Maj:t med en serdeles stark, manlig och kraftfull stämma. Konungen sades hafva är nat från Fahlun toga vägen åt Gefle, men ändrat seseplan, sedan Landshöfdingen i Gefleborgs Län afspeglat sitt län såsom ofta besvä.adt af snö redan i Oktober. Sala fick nu i stället hugna sig med K. Maj:ts nådiga besök — desto mer förtjent, som Hans Maj:t aldrig sett den märkvärdiga, numera välordnade, silfvergrufvan derstädes. Konungens helsa är oförliknelig och ingifver de gladaste förkoppningar för en till sednaste ålderdom fortsatt regering. Under den allmänna hän:yckningen öfver konungens nåd spekulerade redan bergslaget på ett nytt försök till kopparräntans ner sättning, på hvilken sak författaren till Skiliringarne, uti en af dess skrifter, gifvit en temligen rolig anspelning. — — —