Aftonbladet – 24 oktober 1837, sida 3

hand nr —— rit-vmvuvärg6 —— nast börja att arbeta och taga betalt: da betol va de ett kapital, for att lefva al, medan de söka sig om hvar em kristmild menniska vili taga dem i lära för god betalning, ett kapital för att lefva af, medan de söka en vrå, der barmhertiga skråbröder vilja tillåta dem arbeta; ett kapiial för a:t göra prof och muta skådomästarne; ett kapita! för att köpa tillståndsbref och drifva proeess om rättighe-en och muia embetsmännen, och framiorall. litet i kassan för att sjelt lefva af, medan allt detta pågår, och för att ej fala attigförsörjaingen till last sedan ansökningen mysslyckats. Finnes ej d1ta hinder, så besluter sig en nu besk ifven slöj dare, ait antingen arbeta hos en redan etablerad under det beting. som hans arbete förtjenar och under hotelse att eljest antngen gå til en an van, eller ock sätta sig ned tör att blifva måstarns medtäflare; en såden slojdare beh fver all;såficke ingå i de arbeisfolkets föreningar mot sina herrar, som finnas i England, och dem föreningen säger sig vilja förekomma. Men den slöjdidkare, som emiattat ett fabriksyrke, hur skall ban bära sig åt? Om yrket är fullt fritt, så att han icke behölver tigga och muta för rättighetea att drifva det, så kan han dels inskränka sig tll en enda viss del af yrket, hvilket alltid fo drar mind e förlag och ger bätre vara, dels förskaffa sig kapital af den som äger och vill våga det, och detta på de vilkor, han bäst kan förskaffa sig. Net bästa är utan tvifvel, om han kan förmå kapstalisten att blifva ägare af faariken, emedan idkaren derigenom undviker risken och tilltvingar gig kapitalistens omtanka jemte hans penningar. Men om id;karen alldeles icke vill anlita kapitalisten och heke sjelt äger något kapital, hur skall han då göra? Då skall han förvamdla sitt fa sriksyr ke till ett handtverksyrke; då skall bomullssp nInarn sätta sig ned att spinna för hand, och beI gära minst 10 gånger så mycket för sitt arhete, som utländaingen, och då skall folket sätta Jupp tullar, som absolut. hisdra utlängska varer att införas, ech jordbrukarn skall arbeta ih äl sig för att kunna löna hundra väl 10 i ställe: för en, och vi skola få arbete och fattigdom mer än vi någonsin önska, och om fiendeinbrott eller aunan nöd åtränger, skola vi icke äga en Istyfver att köpa något för af verldshaadeln. Så skulle det gå, om förening:ns luminösa förslager kuuade realiseras; men will iycka eller olycka, kunna de det icke. Saken är den att för pengar får man allt. Om kapitalsten kan betala stf Rung eller dess omygfaing för et ordensbref eller ett wvigtigt monopolium, så skall han nog förmå att skaffa sig: patent på färdigheten att göra skor eller spinna homull ), och alla skråmästare i en hel stad skola icke hindra inträdet för en herre, som har pengar. Har man väl också hört något mera inskränkt, än att tro sig vilja ästadkomma egendomens jemnmare fördelning derigenom att min lägger alla möjliga band på rättigheten att få arbeta, för att förvärfva, under det man väl vet att man ej kan lägga några banl på penningens makt? Förmodligen vill föreningen inbilla folx alt kapital aldrig kan vara föreaadt med skrå mästerskap. — Sådant strider både mot förnuit och erfarenhet, och vi kunna derföre in summa säga föremingen, att vi anse hela dess förslag bestämdt åsyfta, att vissa mäktiga fabriksidka e och skråmästare i städerna, i förening med kapitalisterne, skola slå uader sig all slöj. derättighet och i städerna bilda en:rikedoms aristokrati, som snart skall låta landsbygden förtvina. At industriföreningen sammanblandat frågan om läroår och prof med frågan om företrädet mellan fabrik och handtverk är så uppenbart, att dat ej torde behöfva anmärkas. Vidare har föreningen ålagt alla handtverkare, alla fabriksmästare och fabriksarbetare a!t undergå lära och prof, men gjort undantag för (abriksherrn ). Det må bero påläsarans pröning att afgöra, om sjelfva stadgandet är klokare än undantaget. Handtverkaren har en inskränktare krets af kunder och kan således ämligen lätt kontrolleras; handtverkarn tillverLar icke för verldshandela (åtminstone säser öreningen så) och sätter således icke våra vaustämplars anseende på verlåsmärkraden i fara; handtverkara tillverkar mest beställda varor och beställaren är den säkraste kontrollant ; ) Ref. erinrar sig en gång hafva funnit en studerande, en juvelerares son, försedd mel tvenne serskilda gesällbre!, ett på juvelerareoch ett på garfvare-han ltverket, utan att h.: kände någondera. ) Edist Hrr v. Hartmansdorft och Helsin;