Aftonbladet – 23 oktober 1837, sida 2

se af Dr Engström hans slutliga yttrande om Wadstena hospitals förändrade skick. Den som nu, heter det, besöker desse olyckliges tillflyktsort, skall ofta nog icke böra något skrik eller någon klagan — väl se vansirnigheten tecknad i mångens blick och åtbörder, men icke mötas af några vilda, tygellösa uppträden af allmän oro och förvirring, utan tvärtom finna ordning och lydnad, och detta utan våld, utan hårdare utvägar. Han skall se glada menniskor sysselsatta till en stor del med nyttiga arbeten, se snygghet i deras rum och kläder, och tillfredsställelse 1 deras ansigten, en foljd af belåtenhet med det närvarande och framskymtanrde hopp om bättre öde. Således kan man nu också i Sverige med egna ögon se bekräftelse på sammingen, att om man skall återställa eller förbättra sinnessjuke, det bör ske med en mensklig och mild behandling — ej med våld och grymhet — att det kan ske i menskliga boningar och under menskligt umgänge, men ej uti nästen, der de osnyggaste djur måste vantrifvas, Utom Central-hospitalet i Wadstena, är ett inrättadt i Malmö, och ett är vid Upsala under byggning. Men hwviken är dessa hospitalers bestämmelse? De äro på en gång sjukvårds. och försörjnings anstalter för sinnefrsjuke, som äro under daghg läkarevård, s. k. botlige; och en, deruti de vårdas, som ej mera lemna hopp om itillfriskning, s. k. obotlige. De äro således icke nu mera blett förvarings-anstalter och försörjningshus, hvilket var det högsta, som förut med dylika inrättaingar afsågs, men ock verkliga sjukvårdsanstatter, beräknade på de sjukes återställande till helsa; och om de icke uti allt i motsvara de ider, som de sednaste åren gjort sig gällande, angående sådana anstalters ända målsenligaste organisation, så beror sådant huf vudsakligen derpå, att man varit nödsakad omskapa äldre, för andra ändamål uppförda byggnader, såsom händelsen är med f. d. krigsmanshuset ji Wadstena, hvilket nu är det nya kurhospitalet, dels ock på byggnadernas belägenhet, då den är sådan, att den ej medgifver tillräckligt utrymme för promenader, gårdar o. s. v., såsom inrättningen i Malmö, hvilken ligger nog trångt innesluten inom staden. Man har dock i allmänhet väl lyckats att öfvervinn eiler förminska de olägenheter, som häraf bero. Skada, att intet centralhospital fått en så uti märkt skön belägenhet, som Wexjö hospital. Mex denna annars så väl lottade sjukvård, som ock ensam tillhör länet, har at fel, nemligen att vara uppförd af träd, hvilket vid dylika anstalter ej är en ringa brist. I öfrigt är det vår enda från början efter en plan uppförda anstalt för sinnessjuka och förtjenar derföre, äfvensom for sin goda hållning, sin afundsvärdt sköna natur, fria omgifningar och goda tillsyn, en stor uppmärksamhet. Hvad wnrättningen: i Upsala skall bhfva, får framtiden utvisa. Man hoppas dock, att här, hvarest man måste nybygga, detta måtte ske med tillbörligt rådfrågande af den i nyare tider vunna erfarenheten om bästa inredningen af dylika anstalter. Här synes ej saknas utrymme, och naturen är så vacker, som orten möjligen kan erbjuda. I Om fördenskull dessa centralhospitaler blifva i tillfälle att rymma alla de sinnessjuke i ländsorten, som deraf kunna blifva i behof, så skulJe det tyckss, som hade man intet annat öfrigt jön tacksamhet för de aktningsvärde män, söm så driftigt och ändamålsenligt afhjelpt ett så kännbart behof, och man borde ej för närvarar de påräkna några flera betydande anläggningar å samma stil och för samma syfte. Likväl, då vi betrakta de sinnessjukes sjuk-vård 1 hufvudstaden, Danviks Hospital, och tillika öfverväga åtskilliga omständigheter, som dermed och med sinnes-sjukvården i allmänhet står i förening, så öfverväldigar oss den lifligaste önskan, att lika outtröttliga krafter, som påbegynt det stora verket, måtte fullborda skapelsen och sätta kronar på verket; v ännu felas ett, och jag vågar påstå, det skönaste af allt, (ty i vigt och betydelse äro de alla lika) Det felas hufvudstaden, ja hela landet, en ändamålsenhg Läkeanstalt för sinnessjuke, Jag skall häröfver . närmare förklara mig och hoppas, att ingen skall misskänna välmeningen i mitt förelag CM Anna KA Alam Av AA 1 Am oe