s. ;hofvets sida försökes ett förtvifladt streck, fö alatt i allmänna tänkesättet tillintetgöra den frukar tade. Hr Livguet, en publicist, som skrifvei et I de officiella artiklarne i Monitören, erhöll frår er hofvets hemliga kabinett befallning att i Hr Gid, Irardins blad, hvilket är bestämdt för dylik skanI dal, framställa den fordne konselj-presidenten .Isåsom en i alla hänseenden omoralisk person, samt att påbörda honom allt, allt Hvad söm gjort doktrinärerne så förhatade, all blodsutgjuI, Itelse, all skarpskjutning på folket, alla schavot: ter, allt agiotage och underslef; hvarken Cor-jsatvze eller Charivari, ej heller Tribune, då den sivar som värst, hafva någonsin till den grad anh ! gripit personligheten. Det är naturligt, att den-ina demonstration måste väcka uppseeride. Det a jär ett lika afgörande som vågadt streck, och förändrar på det allra obehagligaste ställningen för ministören, hvilken bestämdt icke har hågon del deri. Men jag afbryter här, och skall tlen annan gång föra eder omkring på den så a högst underbara skådeplatsen, på hvilken de fransyska partierna snart skola börja att tumla Iiom med hvarandra. : Paris den 4 Okt. 1837. Förordningen om Ikammarens upplösning är åttöljd af en utnämning af 50 pärer, hvilket gör denna åtgärd ännu vigtigare. Utan tvifvel har denna pärs-utjnämning icke blott skett för att omsider gifva den första kammaren en betydenhet, som kunde tjena till motvigt emot. den valda kammaren, hvars jallsmäktighet på ett så hotande sätt tagit öfverhand, i sypnerbet vid omröstningen öfver appanaI geringsforslaget; ty i: pårskammaren inträda nu så många af de mest betydande talangerna i deputerade-kammaren, ; såsom Charles Dupin, Bignon, Musbourg, . Humann, , Pelet,, Schonen, åerilhou — utan man. vill bufvudsakligen bereda plats för en hop nya kandidater. i valkamjmaren; ty nya män, nya deputerade, nya namn och nya karakterer äro ännu mera ett behof för ;dynastien, än för de väåljande. Allt hvad för 7 år sedan. var notabelt, framstående, inflytelserikt inom kammaren, har i den sjuåriga striden e mellan intriger af den ena notabiliteten emot den andra, för att ömsesidigt förstöra hvarandra, blifvit så utmött, att kammaren icke längre finnes elemenvter, hvarken till en kraftfull och verksam opposition, eller till någon ministeriell majoritet. Det politiska Frankrike är i detta ögonbiick. en stor valplats beläckt med ! döda, särade och ruiner af alla slag, der båda armerne i en mördande strid förstört hvaråndra, begge . anförarne tappat krediten och blifvit tillintetgjorde, samt fanorna å ömse sidor sönderrifna och förstörda. Ingenstädes upptäcker man en man, ingenstädes en idd! ministeren, som endast och allenast lefyer på alla partiers maktlöshet, och blott derföre häller sig uppe, emedan den består af de obetydligaste männen, då deremot hvarje man, af betydenhet deri skulle haitva alla de andra till motståndare, hvilka deremot nu hvar för sig med allsköns förnöjdhet öfverlemna sig åt slummern — ministeren väntar impulsen till det allra obetydligaste st:g från folket o. s. v. af valens utgång. Men då hvarken ministeren eller något parti har inflytande nog, att i hvad rigtning som helst bearbeta valen, ja ingen ens mera har ett bestämdt programm ait bjuda på, så kan den närmaste pohtiska framtiden. icke heller af någon dödlig på något sätt förutses. Blottså mycket känner hvar och en, att någonting nytt måste komma, emedan det gamla icke mera kan gå framåt; ministeren vet så litet, hvilken parti nyans, som får öfverhanden, att den håller med alla på en gång, och döljer sig bakom masken af partiernes . sammansmältning och försoning — något som i alla tider varit ett oting i politiken. Den nya pärsuthämningen visar härpå ett nytt märkligt exempel. wan hade ännu gjort sig det hopp, att valet af kandidater ur Deputeradekammren ågon bestamd förkärlek, någon gifven tendens u ena eller andra hållet skulle hafva uppenbai at sig; men det är ett så förfärligt mischmasch, tt t. ex. Hr Merilhou blifvit pär, n man, om till förra sessionen var de republikavske almännens i Bourbon Vendee kandidat, men ick miste om att blifva vald öch icke alls kom a i Kammaren, Partiet Barrot har fått in Bigon och grefve Mosbourg; doktritärctne KeraYy, Camille Perier, Jacquinot; de förstuckne gitimisterne : markis Cambis PöÖrsad; Tiers arti: Hrr Pelet, Charles Dupib, ffåmann och chonen; den egentligen ministeriella falangen : i Irr Paturle och Odier; Imperialisterne: grefve