Aftonbladet – 21 oktober 1837, sida 3

rs sida öfver den tredje Kanmratells 0000 eE ckligare och mera lönande expeditioner, och mai hafxa utan tvifvel för ölrvigt ansett sig äga me ka godt privilegium? på fickan, de som han. ! bla et skulle väl tyckas, som 1 Stockholms vida del ad borde for trenne kammarjagare finnas tillnå; ickligt med småpyre både uti tagel och hår, ! pas lan att herrarne behöfde falla hvarandra 1 bli ifyven. Imedlertid är nu verkligen händelsen det dan. För småscker har man förr sett blo; iga krig och envig uppstå; så har det äfven Bli Sett här. Herr Alexander, en väldig och baant figur, sekunderad af Ir Lion, har en vacjag er dag framträdt i öppen fejd mot lr Hirsch, jul vilken lyckligtvis å sm sida vid ullfället fick .3 ll hjelp en Hr Wolf Salomon, ett Israels barn, pe andlande till professionen, förutan hvilken her-: 4 es biträde Hr Hirsch säkerligen varit jemmer-! e igen förlorad. Striden lär ha utförts med — rä .edträd. Hr Alexander med sin herkuliska geen talt hade rusat fram i berserkswrede och lär ha ,, ofvat att knäppa hilla Hr Hirsch, så att han ned ens låg der; men den der gången hade ve han inga råttor för sig, och de: ser nästan ut som den väldige Alexander skulle efteråt börjat q, ångra leken. Atminstone har han nu sjelf för de kort sedan gjort sak deraf inför Stadens Norra ph Vestra Kämnersrätt; han anklagade der Hr Wolf tt hafva i förutnämnde batalj alldeles oforlåtligt k, tilltygat honom, Hr Alexander, och bland annat slagit löst två tänder på honom. Hr Wolf Salo t. mon deremot ingaf härpå till rätten en genj; stämning mot Hr Alexander, ett dokument, som q verkl:gen är alltför pikant, för att icke heldst böra läsas i dess helbet. Det lyder sålunda. pn I Till Norra Först: IVestra lofl. K:rs-Kätt. n Antingen har den af kammarjägarne David Alexander å mig till denna Högtärade Rätt v uttagne stämning tillkommit af misstag, härledt P från det sanslösa raseri, hvarmed vid det om? stämde tilifället, eller den 1 dennes, nämnde Alexander Goliath öfverfoll både mig, blia Da)Y vid, och min medkämpe i defensiven, kongli-? ga danska privilegierade kammarjägaren Nachan P Hirsch, — eller också är det höjden och vidi! den af all tankbar oförskämdhet, bemälde A-5 lexander velat ådagalägga, då han i ansvarsvsg . låtit draga mig inför rätta. — Man låte endest l uppställa os kämpar i ett led bredvid hvarani dra, och vid det flyktigaste ögonkast på den grossmäktiga skillnaden i våra kroppsliga former, skall otvifvelaktigt de: utslaget fallas till min förmån, att pygmån omöjligen kunnat slå At! lethen, — men väl att denne sednare äger kapacit att både slå och dräpa Avem och hvad ! som kelst. Och ungefär derpå gick äfven hans ! kanibaliska diktan och traktan ut vid det irål gavarande tillfället, som med vittnen kan styrkas; ty då Alexander, jemte timanuel Lejon: ofverföll Nathan Hirsch, yttrade den förstuåmn! I de, högljudt och i vredesmod, deu bestämda: föresatsen att slå ihjel Hirschen, med tillägg att ban länge funderat på den saken; hvilket förjanlät mig, som såg honom rysligt tillämna verk1 :ställigheten af hotelsen, i det han i ordets flerisidiga bemärkelse öfverrumplade Kougl. Priv. Danska kammarjigaren, att skynda öfversittaren; Alexander till motstånd, och den undersattsiga; Hirschen till undsättning; hvarvid dock den väl-! dige Alexander i blinken förlama te mitt der-; under på ett visst stall applicerad: handgr pp j genom en enda coup de main, dervid min e a: tumme afbrets, — och med den hsla drabb-! ( ningen. I Jag erkänner, att det ingalunda uppenbar r någon I I i I serdeles vishet 3 min sida att biuda en sådan bjes1 se spetsen, som denne nye Alexznder Magnus, hvil iken vid tillfället giorde allt skäl för detta fruktade; I namn, (om likväl i stället för Magnus epithetet hin! P grofve tillkommer); och då jag derjemte sjelt tor-! j nekar mig äga de öfverlägsna egenskaper, hvilka mitt: eget föroch tillnamn eljest utmärsa, f ruekar Jag. i följd deraf äfven att hatva tillfogat Alexander de: fem uppzaifne skråmorne, ätvensom jag icke heller al förvållat de omrörde tändernas rubbning, ty hvarken: hl för sjelfva strids-tidens korthets skull, eller för min s ) corp-rella korthet hann jag att gilva honom er tiil t)en slik tandlossning erforderlig, på svenska språke. såkallsd truthuggare. Enär alltså 4 mo i höggunstligt betraktande tages, rlej mindre hvad jag nu sanningsenligt anfört och ut synagoszan beredt mig på att edelicen fästa, än äfven 2:do i behönst skä 1-2dande kommer både min och mine motståndares kroppsliga beläten, hoppas jag att det mer än solklart ådsgaläuges. att jag är denslegDine. och kemmarjägaren Alexander slagskämpen, 3 honom Alexander Odmjukeligen under yrkande, att han för dugtigt uppiskat mig, måtte istånda thy åtföljan ansvar, samt ersätta mig min ig tumme jemte min rättegångskostnad. TFörbehå lande 3. Imis till en början 2:ne vittacns hörande, sem nu ee a oe PA n i met. Stockho a . ) får begära gensti isin illbraed stt h ung, mm Kmnoan 4 j