1ela Iruklen uUlal Uclas adllDetce, all iv UPP deras döttrar till eu förlustelse ät de store, och sönerne för att nyttjas till lekbollar för sina herrars ärelystnad och godtycke, handtlangare åt deras omåtiliga begär och verktyg för deras hämd. Denna beskrifning, hvars författare hette Estienne de la Bottie, innefattar en, man måste medgifva det, ingalunda smickrande men saon skildring af den gamla goda tiden under den berömda fransyska monarkien, före den så mycket fördömda revolutionen. — Åtskilligt har sedan den tiden betydligt förändrats i vår verldsdel; godtycket är icke nu för tiden öfverallt så ohöljdt och stötande; hofven och de store hafva, åtminstone på många ställen, onekligen vunnit något i humanitet, och sedeförderfvet vågar icke mer på trots ställa sig fram för offeniligheten. Frågan är likväl, ifall Estienne de la Boötie ännu lefde, om han ej skulle finna, att förhållandet i det hela är någotnär detsamma, likasom menniskorna, samt att den stora mängden ännu är den bedragna och njelper till att bedraga hvsrandra, fastän det sker till någon del på ett annat satt. Bland mycket annat synas de sednaste händelserma i Portugal gifva en skäng anledni g till en sådan fråga. Detta land, som genom dilig förvaltning och flere politiska brytningar blifvit skakadt i sitt innersta, har knappt hunnit återställa en konstitution, som kunde gifva något hopp åt folkets ombud att 1 lugn få öfverlägga om de reformer, det sönderslitna och snart sagdt ramlande samhället kräfver, förr än detta hopp åter tiliintetgöres genom en reaktion af hofmän och aristokrater, som öppet konspirera emo: folket och åter utkasta det inbördes krigets brandfactkia i landet. Nästan alla både engelska och fransyska tidningar hafva ock varit af den tankan, att drottoinzen och hennes gemål alldeles icke varit främman?e för eller med missnöje seit denna s:eaktion, hvilket synes bekräftas af de mest bindande skäl och at folkets förbitring. Men h-ad hände-? Ett barn af kungligt blod kommer till verlden. Knappt har denna stora naturhändelse inträffat, förr än den fiämmande prins, som förut endast var drottningens man, med hvilk:n diplomaitiken förmält henne, på det Portugal ej gång måtte hemsökas af den olycjkan att bli utan regentarfvingar, helsas såsom ikouung af samma folk, som några dagar förut jväg at att visa honom militärisk bonnor, och Iman svärjer lydnad åt den, som misstänkes för I förräderi. j Icke nog härmed. Så snart underrätt:lsen lom drottningens annalkande nedkomst sprider sig, skynda presidenten för Cortes , minisirarn? joch hela diplomatiska ko:psen till slottet på I samma gång som läkarne och barnmorskan, för latt vara vittnen till en händelse, som äfven i det minsta enskilda hus grannlagenheten alltid jan:es bjuda att låta passera ostörd, och innan ide första omsorgerna af det slag, som snyggheun fordrar, ännu blifvit vidtagna med fostret, I vresenteras det helt färskt för allas åsyn. Sedan Ibarnet derefter blifvit tvättadt och klädt, kyssa alla ambassadöorerna det på pannan och Portugiserue på handen, och de sednare bylla det. På aftonen är illumination. I Man måste medgifva, att monarkarne fordom pj visste inrätta sig bättre; de omgåfvo sina barns födsel med en hemlighetsfullhet, som verkade Ppå folkets inbillning. Föddes en underpaont af Jen konungs hemliga kärlek, så hette det straxt, Jatt han var son af någon Gudinna, som ned,Istigit från Oympen Alexinder utgafs såsom son af en orm, innan han sjelf lät utgifva sig för son af Jupiter Ammon, och Romulus uppföddes, som man vet, af en varginna. Det var då fö klarligt, att den vidskepliga massan hyste ett slags relgiös dyrkan för sådana unde var iser; men underverkens tid är förbi, och det är derföre svårare att fatta, huru förståndiga mentiniskor kuona så godt som falla ned och tillbealdja ett barn i det tillstånd, som den lilla Prin-Isen af Portugal, som bland hela folket ännu ensldast frågar efter sin amma. el Andra reflexioner väckas också, af den skonalsamhet, som ägt rum för dem, som samman,I svurit sig emot folkpartiet. Men det torde vara nog alt fråga, om någon tror, att san skonsamhet skulle hafva rådt, i fall cen n sammansvärjning skett för folket och nm -Ikats. Grefve Gonfalonieris och hans kamzaters löde i Italien och Aprilfångarnas i Frankrike git va basta svaret på en sådan fråga. 1 na Celmar den 14 Okt. Natten emelln Thorsisg a loch Fredag föröfvides ett rån Pp ellsn RiaLaAhae AMV fiaccanA En HhHarda 1