sina kedjor skramla; wastlllld, 2000 SES dem långsamt med sig; Borsieri bar sig ovigt!. åt med fötterna och höll på a!t ramla öfverända med buller och dån; derefter kommo vi i! vår ordning, gående tätt slutna intill hvarandra, på det min vän battre skulle kunna stödja sig på mig. En gendarm erbjöd sig alt bjelpa homom, men Gonfalonieri afslog hans tillbud. nJag skall nog,, — sade han sakta till mig, l!l — jag orkar allt fram. Vi gingo stegl! för steg ner för stentrappan, der man redan tydligare urskiljde det imposanta gnyt af den I! utanför väntande folkmassan. Till höger och ! Å l 4 venster om oss i trapporna, i portgången såg man redan fullt med embetmän, officerare af alla grader och vapen, till och med fruntim: mer, som på ett eller annat sätt skaffat sig den synnerliga ynnesten att få vara de första till att beskåda de arma offren för en oinskränkt styrelse. Se der är Gonfealonieri! der är Gonfalonieri! utropades rundtomkring oss. Min Gud, hvad han är blek! Och belt ängslig, ka-, stade jag i detsamma min blick på hans ansigte, darrande för att der upptäcka något förebud till en nervattack, men ban lugnade mig med en. blick, ett sakta ord och en tryckning af sin I arm. Den der, som ledsagar honom,) — sade en vacker dame till en af sina grannar, — vär I den unga Fransosen Vi Sugnora! intöll jag. ock gjorde en lätt bugning med hufvudet, som kom den sköna, till hvilken denna helsving var. addresserad, att helt förfårad spritta till, liksom hade hon fruktst att bli anklagad för att vara bekant med en brottsling sådan som jag. Det ungerska infanteriet bildade en hay, biträdd af hussarer, hvilka med möda förmådde tillbakahålla folkmassan, som trängde sig fram på vår sida, alit eftersom ropet: se der äro de! I der äro de!v flög från mun till mun. Det var len sådan förfärlig rörelse, att den trånga passagem vi hade att vandra fram till skampålen väl tio gånger var nära att afbrytas och fyllas med folk. Hussarerne vände då sina hästar bakut, mot de första lederna af massan, vräkte folket huller I om buller, trampade ner en mängd, och tusen. genomträngande röster höjde sig från alla kanter. : Hur är det med dig? — frågade jag Gonfalonieri mer är en gång i detta rysliga tumult, —! vill du att vi skole stanna och hema andan ett: ögonblick? — ,Yej, nej!) — svarade han — låt oss gå på! gjorde jag ett uppehåll, skulle? jag kanske snarare duka under, — Nå så låt oss gål utropade jag efter honom, men min fruktan för att ett tu tre se honom afsvimma ste grades till den grad, att jag knappt tordes anIdas. nÅnnu några steg!v — hviskade jag till honom —och vi äro framme vid schavotten. j Denna var uppförd emot palatsets mur. Dalai vicini och Borsieri klefvo redan upp för den höga stegen af den trånga trappan, som ledde dit och hvilken tillät endast en i sender att stiga upp. Knappt hade de med sina hufvuden nått några fot upp öfver massan, förran ett sllmänt utrop lät fornimma sig, efterträdt nästan lika hastigt af en fullkomlig tystnad. Inom tio minuter voro de uppe på schavotten, der de mottogos af en fåmgknekt, som fästade dem med ryggarna vända emot muren och ansigtena mot folket, vid stora ljernringar, inslagna i stenarna med korta melllanrum. Castillia och Tonnelli stego derefter lupp. Nu är ordningen hos er! yttrade med i förakthg ton en ungersk grenadierkapten till Gonfalonieri. Jag ljungade på den tilltalande , Jett stolt ögonkast, hvarpå jag släppte grefvens larm och ärnade stiga upp före hovom, då jag i detsamma märkte på muskelspelet i hans an Iletsdrag, hvilka ansträngningar han gjorde för att .! hålla sig uppe på benen, och derföre hviskaI de helt tyst till honom: Stig upp, du först! Istig på utan fruktan! Jag skall vara tillreds II bakom dig för att understödja dig. Han beI gaf sig åstad, men vid hvart steg höllo benen å att falla tillsamman under honom, hans anI ) dedrägt blef allt mera kort och tung, och jag frågade mig sjelf i en dödlig ängslan: , Skall I han kunna orka ända upp? Så fort han blef synlig för mängden, hörde I man fån alla håll: Gonfalonieri, Gonfalonieril -I men allt vardt åter genast tyst. Fa cuorel I (fatta mod!) — sade jag till honom i det jag 4 i 5 r r n tog plats bredvid honom, — och hvila nu dir aiarm på min! Det svåraste är nu förbi.n — Jag s hoppas det!s — svarade han; — ,är jag mycalket blek? — Nej, åhnej! allt skall gå bra. Jag vände nu mina blickar åt den öppna plathi sen och de angränsande gatorna, der manm ickt ir! upptäckte annat än tusentals mot oss riktad di hufvuden, under det alla fönster i de tillstötan dn or 7