Aftonbladet – 18 oktober 1837, sida 2

alltid, hennes triumf. Men sannolikt har denna röst, som på vår scen ej varit öfverträffad i det ljufva, det täcka, detintagande, ännu aldrig varit hörd med så stor förtjusning, ty hvaje scen, hvarje sångnummer följdes af de lifligaste bifallsyttriogar, och vid den sköna arian i F. dur i fjerde akten ropades och begärdes, med tillhjelp af både händer och fötter, da capo. Pjesen var slut, men ridån hade knappt hunnit ned, förr än åhörarne från alla rader framropade sångerskan. Hon visade sig. Mamsell Widerberg inbeledsagades vid handen af Herr Sällström. Ett ögonblick af en alimän tystnad inträdde, det var någonting förstämdt deri, sådant som om alla qvintarna i en orkester på en gång skulle springa sönder i en symfoni. Men denna tystnad förekom blott såsom en gemensam öfverenskommen signal till den pålöljande stormen af bravorop. Det synbart upprörda själstillstånd, hvari allt detta försatte henne, som nu hade mött denna allmänhet för sista gången, var ganska naturligt; men det låg tillika något pinsamt deri, då hvar och en tänkte, att han så gerna hade velat svara: ,Det är icke jag, som vill skiljas vid er, det är ödet, det vill säga direktionen, . . . Lyckligtvis hjelptes alla ur den obehagliga spänning, som säkert skulle uppstått, om detta fått längre fortgå, genom en krans, som inkastades på scenen vid sångerskans fötter. Dervid var fästadt ett papper, hvilket Hr Sällström, på publikens derom icke otydligt tiillkännagifna önskan, uppvecklade och uppläste. Det innehöll följande verser: Susanna — Henmnrriette, så ofta har Din sång Med tjusning fängslat här hvart hjerta, hvarje sinne, Att vi ej öfverge det hopp att än en gång Få Dig här återse, så kär uti vårt minne. Du allas älskling är; Din englslika röst Har, genom silfverklangs behag utan exempel, Blott milda känslor väckt i Dina vänners bröst; Var då välkommen än i våra Sångmörs tempel Der Du en prydnad är och vi nu sakna Dig. Kom, Svenska Yrhilomåle; för länge har Din stämma För Sceren varit tyst, till ny triumf nu stig; I höjden af Din flygt, låt inga hinder hämma Den fart Du taga bör; hvar känsla är Dig blid; Du liflig tac:samhet kan vänta af Publiken Som i Dig alluid ser en tjusande A:mid, En ren och ädel tolk af himmelska musiken. Förnyade bravos följde nu, men känslorna voro förbytwta från farväl till ett allmänt au revoir, och alla gingo bort, öfvertygade att ett sådant afsked innan kort måste toljas af återseende. I dag vid middagstiden har det också allmänt omtalats, att M:ll Widerberg ånyo är engagerad. Om opinionen alltid kunde så tydligt uttala sig, så skuile också alla Styrelser lyssna till opinionen. au ooooauaJ— ———OO O————