Aftonbladet – 18 oktober 1837, sida 1

I sjofart. På Trollhättan framlemnade en deputation ifrån Hjertums och Vesterlanda soknar en skrift med anhållan om H. Maj:ts uppmårksamhet på ett till Justitierevistonen ingifvet mål angående beståndet af ett til dessa socknar börande jus I patronatus. H. Maj:t befallde, att skriften skulle aflemnas till Landshöfdingen i Götheborg för at! med posten tillsändas H. Maj:t. Några upplysande bidrag till ledning för omdömet öfver vär nuvarande administrations kraft, vilja och förmåga. N:o 3. Svenska Folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af I Riksens Ständer allena vid allmän riksdag. 57 CR. F. Detta grundlagsstadgande innefattar det konstitutionella samhallsskickets attribut, och har (alltid i Sverge blifvit ansedt såsom ett palladi(um, det innebär ock en återhållande kraft, en motvigt af konungamaktens prerogativer. JAtt göra beskattningen så litet tryckande som möjligt, serdeles för den, som har litet eller intet att betala af eller för, har alltid så väl i Sverge som andra lander utgjort ett af de svåraste problemer. Under lösningen deraf vid förra riksdagen, användes mycket bemödande äfven af regeringens organer, för att ådagalägga företrädet af den indirekta beskattningen. Hade i dermed förenats det ändamål, att på sådant sätt vinna något mera än förhöjda stats-intrader, det vill säga en minskning, om ock aldrig så ringa, uti den stående bevillningen eller den, som för ; blotta existensen, lika drabbar den rike och den fattige, är det sannolikt, att saken rönt mera framgång. De stora behofven och svårigheten att fylla dem genom vanliga medel föranledde imedlertid ständerna att uppbjuda all uppfinningsförmåga endast för att uppleta tillgångar. Ofverflödet dårskaperna, lasterna och fåfängan framdrogos såsom tjenliga föremål för en drygare beskattning. Sålunda stadgades höga tullafgifter å ofverflödsvaror, förhöjd bevillning å spelkort och bränvin, samt en ny för toma karakterer. Stjernor och band, ny adehg, friherrhig, greflig upphöjelse togos äfven i betraktande, likasom fordna riksråds-värdigheten. Hvad tull-afgifterna angick, anhöllo likväl ständerna sjelfva uti serskild underdinig skrifvelse af den 12 Mars 1835, att Kongl. Maj:t täcktes, efter som landets bästa kunde det fordra, dem minska eller nedsätta; men i öfrigt begärdes ingen nåd eller barmhertighet. Den utöfvades ej heller i annan måtto, än hvad beträffade den bevillning for stjernor, band, adelig, friherrlig, greflig och riksraåds-värdighet, den ständerna stadgat, böra utgå under namn af stämpladt pappersafgift. Veterligen har någon nedsättning uti den af ständerne beslutade bevillning af detta slag aldrig tillförene ägt rum. Anledningen att det nu för första gången skett, år ej heller bekantgjord. Allmänheten vet endast, att i stället för det 1830 års Kgl. Maj:ts nådiga kungörelse, angående stämplade pappers-afgiften, m. m., uti ingressen lyder så här: ,att sedan Rikets Ständer hos Oss i underdånighet anmält deras vid innevarande riksdag, likmätigt 60 f af RegeringsFormen, fattade beslut om stämplade pappers-afgiftens beräkning och utgörande, Vi velat, med kungörandet af hvad Rikets Ständer om sjelfva afgiften beslutat, samt dels med gulande, dels med ändring i vissa omständigheter af de, i afseende på kontrollen, förekommande administrativa föreskrtfter, till allmän efterrättelse — — — — i nåder förordna, som följers; så innehåller deremot inledningen till Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse i samma ämne af den 14 Maj 1835: vatt sedan Rikets då församlade Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält deras, likmätigt 60 af RegeringsFormen fattade, beslut om stämplade pappers-afgiftens beräkning och utgörande, Kongl. Maj:t, efter inhemtad kännedom af Rikets Ständers förslag till förnyad författning i detta ämne, velat, med de jemkningar och förändringar, som åtskillige derutinnan förekommande stadganden och föreskrifter påkallas till allmän efterrätt FITA KJ