Aftonbladet – 17 oktober 1837, sida 3

ANNONSER. TILL SALU FINNES: I Bokhandeln hir utkommit: Allmän och Enskild PATHOLOGI och TEERAPI efter J. L. Schönlein; Första och Andra Delen, hvardera för Subskribenter 3 Rdr, andra köpare 4 Rdr. Planen af arbetet angifves i företalet sålunda: På sednare tider hafva flera ganska förtjenstfulla handböcker i medicinen utkommit, utarbetade med den största omsorg, — men till största delen utgö: rande compilztioner och afskrifningar efter äldre författare, och hvilka vanligen betraktas :åsom skolböcker, bortläggas efter en tråkig genomläsning, utan at hes den läsande qvarlemna annat minne, än ett ore: digt intryck af hopade sjukdomsbeskrifningar, oft utan sanning i verkligheten, och at föreskrifter och recepter lämplige för den tid och den sjukdomscon stitution, under hvilken de utgåfvos, men med ti den och pröfningen oita förlorande största delen a sitt värde. Schönleins arbete är icke annat än et mundtligt föredrag, hvars upptecknande och utgifvande försiggått utan författsrens åtgärd, Stilen är derföre vanvårdad, ojemn, ofta incoriect, men arbetet har den förtjenst, som goda föreläsningar alltid äga, att lyfta läsaren till samma grad af vetenskaplig bildninz, hvarpå läraren sjelf står, att väcka och underhålla ettlifligt intresse hos lärjungen, och att åtlyckligare begåfvade naturer gifva en eggelse och en fart, som för vetenskapen i framtiden kan bära de lyckligaste frukter, Läraren äger i allmänhet i sitt ämne en större frihet än handboksförfattaren, men hans åsigter böra hafva en vidsträckthet och en allmänlighet som bevisar hans förmåga, att i fenomenernas inre kasta en blick, uppfattande deras orsaker, sammanhang och väsende så klart, som menniskospillets svaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och den praktiska erfarenheten gifva vid handen. Denna förmåg: — jag tvekar icke att säga det — denna förmåga ha Schönlein. Visserligen är man icke alltid till fredsställd af hans åsigter, visserligen äro de någor gång icke praktiskt användbara, men man skall icke upphöra att läsa honom med lifligt intresse, och äfven den på egen erfarenhet rika läkaren skall alltid med nöje återfinna många egna dunkla ideer klar framställda, mången egen erfarenhet besannad. De Tyska upplagorne äro antingen af okunnighet eller vårdslöshet hos utgifvaren ganska illa redigeradejoch fulla med varställande tryckoch skriffel. Dessa har öfversättaren, så vidt det stått i hans förmåga, rättat. Man har likväl föreslagit henom en total omarbetning at hela boken, men enligt hans öfvertygelse skulle derigenom den originalitet, som utmärker densamma, och med denna dess hufvudsakliga värde gått förlorad. En annan brist, som i er handbok, isynnerhet i en Tysk, skulle vara oförlåtlig, men hvilken må ursäktas i en utgilven lärokurs,