Aftonbladet – 16 oktober 1837, sida 3

Meliby. (Götheb. n. H. o. 5: län.) I SJÖMANSHOSPITALET I LONGON. Denna inrättning ar icke, såsom andra, en på fast mark uppförd byggnad, utan vaggar upp och ned på Themsens böljor; den är också icke af särdeles gammalt dato; för blott femton år sedan fanns den ännu icke till; den är icke något styrelsens verk, grundad på statens bekostnad, underhållen af allmänna medel; den är skapad af simplare partikulierer, börjad, fortsatt och förstorad genom ädelmodiga donationer och frivilliga bidrag. Det var af ett sällskap menniskovänner, medborgare af alla klasser, tet var vid ett sammanträde hållet, hva:? på ett värdshus kalladt Staden London,, den 8 Mars 1821, som verkställandet blef beslutadt af denna vackra och stora tanke, atticke låta hjelplöst omkomma de! sjuka sjöman, för hvilka krigs-departementet eller handeln icke dittills dragit försorg om någon tilllykt och handräckning. I sjelfva verket är en sjöman icke sjukling som andra sjuka. De inrättningar, som passa för olyckliga af andra yrken, passa icke för; honom. Erbjuder ni honom samma bjelpmed3el, ! som åt andra, så känner ni icke sjömannen; i stället för att skanka honom någon tröst och lindring, bringar ni honom till förtviflan; i stället för att göra honom frisk igen, så tar ni lifvet af honom. Endast de kunna riktigt uppIfatta sjömannens sanna karakter, som bland det ta slags folk tillbragt större delen af sm lefnad. Merändels från första ungdomen ingången i sjötjensten, förlorar sjömannsn smånigom och omärkligt alla de vanor, som hänga med oss på landbacken. Deras hufvudsakliga fel, den allmänna källan till deras förfall och missöden, är en fullkomhg liknöjdhet att se litet framför sig. Denna tillåter dem aldrig att tänka på morgondagen. De tyckas icke tro på, att något elände verkligen finnes till, förrän i samma ögonblick de icke längre kunna undvika det; och en gång hemfallna till off.r derför, förlora de lätt allt sitt mod och duka hastigt helt och hållet unlder. Om man will tala med d:m om hospitaller, om barmhertighets-1nrättningar , af hvad Inamn de va-a må, som icke äga någon rapport I med sjöväsendet, mötes man af en gensträfvighet och vedervilja derför, som icke är dee minsta af deras olyckor. Man lyckas icke att öfvervinna denna, förrän ide äro alldeles utblottade och hjelplösa och licke ega nog styrka qvar för att läogre hålla Isig uppe emot det öfverhandtagande eländet och fllidandet. Heldre än att bege sig till ett hoI spital på landbacken, säljer sjömannen sin sista tskjo ta, för att på någon annan väg förskaffa I sig någon lindring; och den, som känner des:a utomordentliga varelsers fördomar 1 detta afsea ende, veta ganska väl, att de nästan alltid förefl draga att med fasa för sitt lif qvarstadna om bord, än lägga sig inne på ett hospital, med u:h)sigt att der få krafter och helsa åter. En utan motsägelse alldeles oförkla hg villfarelse, men .Isom icke derför är mindre allmän eller mindre el mäktig bland denna olyckliga klass af menni En myckenhet matroser, försänkta i sjukdoslmar och lidanden, uppfyllde vanligen alla de g) qvarter i London, som ligga närmast hamnen alden vidsträcktaste och mest besökta bamn elverlden. Den allmänna administrationen had: -laldrig tänkt på att få säkert bestämd den årli I ga siffran på denna klass af uslingar och sju olka. Antalet var således obekant för kom s mitgen på nStaden London, De aktnings värda menniskovännernas ifver aktade icke här -l uppå., Subskriptionslistor utsändes och fyllde ml med underskrifter. Det kom numera endast a