RR rr nn nn RH men knappt hade iddgen menniskans rättigheter blifvit väckt och fått ett namn att betekna grunden för sociala förhållanden, förr än den med eldens hastighet spridde sig och oräkneligas tankar kommo i verksamhet, för att ur denna idd från grunden uppföra systemet för Frankrikes, för alla länders samhälls -inrättning. Man vet, hur häftigt, hur generelt den första tillämpningen genomdrefs. Man har jemrat sig deröfver, men för efterkommande är det dock ingen olycka, att samhälksinrättningens teori tryckt sin generella stämpel på det nya Frankrike, fastän dragen i detalj icke råkat att väl utfalla. Det är ingen olycka, att Frankrike är efter teorien fritt från autokratiens, fr. bördens, fr. hierarkiens elementer, fiån allt förtryck af menskliga rättigheter, samt att tillämpningen af denna teori är en af samhällets grundid anbefalld pligt och ett stående problem, hvars lösning, så snart den kan finnas, alltid är Jlaglig. Från denna teori härleder sig den diskussion om förbattrandet af dz arbetande klassernas belägenhet, som nu föres eller rättare fo:tsättes, öfver hela Frankrike, och hvaraf nedanintagne artiklar lemna ett prof, Man har i Frankrike som annorstädes funnit, att dem arbetande klassens vinst uppslukas af thronens kostsamma attributer, af embetsmanna hierarkien och kapitalisterna, och man har såsom medel deremot föreslagit association (dock icke skrå) och en allmännare spridd upplysning; och det är för omöjligheten och otillräckligheten af den senare, den konservativa Journal de Paris yttrar sig. Så lyder artikeln i National: Hvad som utgör våra fienders svaghet och vanmakt, är, att de icke förstå folket, att de misströsta om detsamma, eller, rättare sagdt, att de förakta folket. Låtom oss höra, huru de yttra sig om dem, för hvilka de borde visa aktning : Den menniska, som är satt i nödvindighet att förtjena sitt bröd genom handarbete, är dömd till en evig moralisk underlägsenhet i förhållande till den. som kan öSverlemnva sig åt mera upphöjda sysselsättningar. — Man kan väl öka massan af de ideer, som äro i omöopp i de lägre regionerne i samhället; men detta intellektuella framskridande hos de arbetande klasserna finner oöfverstigliga gränser uti sjelfvi de väkor för deras tillvaro, som ligga i sakerses tvång. — Elementarskolor, läsning för godt köp, böcker och jurnaler för folket, hvilka framdeles kunna uppstå, den politiska och sociala undervisning, som en dag kan blifva organiserad, allt detta skall utan tvifvel ansenligt öka upplysvingen ock moraliteten kos de klasser, som äro fästade vid jordbruket eller handtverken,; men det blir omöjligt att drifva odlingen hos dem utöfver en viss grad. De arbet:nde klasserma skola aldrig kunna höja sig till medelklassens bildnirg; nödvändigheten af handarbete skapar ett svalg emellan dem. Enskilde skola stiga fråm arbetars till mästare; men massan skall alltid förblifra massa, emedan nödvändigheten för den att arbeta med sitra händer alltid kommer att stå qvar. Det kommer alltid att finnas mindre upplysning och mera 13åa passionar hos massorna, än uti de högre samhällsbelägenheterne. (Journ I de Paris). Dessa få rader anklaga folket för en fullkomlig okunnighet : men af allt slags okunnighet är denna den förderfligaste. Det är bedröfligt, att hafva egnat hela sitt lif åt studier, att hafva sammansatt, öfversatt och omarbetat en mängd böcker, och att, såsom enda frukt af så mycket arbete, komma till det bedröfliga målet af: Blände och evig moralisk underlägsenhet för de arbetande klasserna i samhället. Sådane lärde, som kunna tala om folket i dylika uttryck, hafva gjort ett ovärdigt bruk af vet-nskapen; ty vetenskapen lyfter själen, och d-ras själ bar sjunkit. Deras långa vakor hafva hvaken gjort dem till moralister, tänkare eller dialcktike-; ty deras moral är full af förvändhet, deras tankar hopplösa och deras dialektik falsk. Det finnes icke moral utan i läran om mennisko:nas brödraskep, uti den som predikar en alltjemnt fortgående jemlikhet. Men de, hvilka vi alla dagar bekämpa, se icke möjligheten af någon social organisation utan i n evig skillnad i klasser, i en oföränderlig lag af fiendtlighet och afundsjuka. Det finnes icke hf utan i ett framskridande utan grans, och de lägga fjettrar på detta fram skridande. Det finnes icke logik utan i den nog granna deduktionen af en lags följder, och de nödgas motsäga sig sjelfva; de stödja sig på de eröfringar, som redan blifvit gjorda, men neka sådane för framtiden. A:betarne,, säga de, de simpla arbetarne hafva nu för tiden beqvämligheter och njutningar, dem medeltidens mäktige baroner saknade., Och knappt hafva de erkänt detta, förrän de tillägga: ,Det blir omöjligt att drifva a batarnes odling utöfver en viss gräns.n Da arlönna att chrifta na fön andet nice Sd