Aftonbladet – 14 oktober 1837, sida 1

RE SE RTR RER RR AR SIS OA sn sjenstemän, under iakttagande af nödiga konroller för det allmännas säkerhet. I afseende på den så mycket omtvistade frågan om inrättande af en nationalbank, yttrar sig presidenten på följande sätt: vina åsigter af detta ämne äro oförändrae. De hafva vid flere tillfällen, och utan förbehåll, blifvit mina medborgare meddelade, och med full kännedom af dessa åsigters beskaffenhet hafva uppdragit åt mig de tvenne högsta embetena i staten. Vid det sednare tillfället ansåg jag det vara min pligt emot folket, att uttryckligen tillkännagifva, att, i händelse Jag blefve vald till presidnis-embetet, skulle jag icke m: dverka till återupprättande af en nationalbank. Tili denna förklaiing har jag nu endast att tillägga, att jag blifvit annu mera befästad i min ofvertygelse, att återupprättandet af en sådan bank, i kvad rasa som helst, icke skule uppfyla det välgörande ändamål, som dess anhängare lofva sig, utan skulle strida emo: folkviljans rättmtiga öfvervälde, medföra förderfliga följde för karakteren at vårt politiska system, och minska dess kraft, samt ännu en gång framkalla en koncentrerad penvingemakt, fiendtlig emot andan af våra republikanska inrättningar, och hotande deras beståns.n Det aeficit af omkring 10 millioner dollars, jsom uppstatt i statsinkomste ne gezom inställinivgen af bankernes speciebetalningar och det köpmännen beviljade anstånd med tullafgifternes erlaggande, föreslår presidenten att betäcka nå så sätt, att den ut elning af öfverskott t i skattkammaren, utgörande 9,367,214 dollars, som skull ske till de serskilda state ne i innevarande Oktob-r månsd, installes. — Till dess dessa medel, hvilka stå deponerade i serskilda banker, kunna inkasseras i godt mynt, fö:eslås utgifvande af skattkammar-obligati ner, hvilka komma att inlösas i mån som medlen från bankerne inflyta. Presidenten förklarar sig ämna fulfölja den af hans företrädare vidtagna plan, att göra guld och silfver till land:ts hufvu mynt, och yttrar slutligen, i afseende på utgifterna för den mnärmaste framtiden: I Tidens trångmål och nöd, fastän otvifvelaktigt stora, äro inskränkta till deras wvidd, och kunna icke för någon längre tid hämma na itionens utveckling till välstånd. Till en del härledande sig fån den inhemska och utländska handelns transaktioner, är det på denra handel, som de hufvudsakligen fallit. Det stora åkerbruks-interesset har, i många trakter af landet, jemförelsevis föga lidit; och liksom om Försynen ville visa sin godhet i den stund vi mest behötva den, hafva vi öfver hela vårt vidstrackta land blifvit välsignade msd en ovanlig fruktbarhet. Våra stora hufvudprodukter skola snart sätta oss i stånd att betala våra skulder, både hemma och utrikes, och derjemte bidraga att lifva hande!sve ksamheten , samt återstäla krediten. Bankerne, som bifvit inrättade för handelns understöd, från henne hemta sin vinst, och till densamma hafva förbindelser, hvilka icke kunna förbises, skola på en gång känna rättvisan och nödvändigheten af att förena sina bemödanden och krafter med köpmännens. Inställandet af speciebetalningar, vid en sådan tid och under sådane omständigheter, som dem vi pyhgen varit vittnen till, kan icke annat än j I vara en åtgärd for tillfället; och vi kunna knappast misstaga oss i den tron, att den stund svart måste, inträffa, då alla banker, som äro solventa, skola inlösa sina sedlar med guld och siltver. Handeln utomlands beror naturligtvis på ressurser och välstånd hemma. Om våra köpmäns skulder ökats, eller deras kredit aftagit, så är detta fluktuationer, hvilka alltid åtfölja vidsträckta eller öfverdrifna handelsföretag. Men att våra köpmän till slut skola kunna göra rätt för sig, kan alldeles icke sättas i fråga. Derföre gå ett lands ressurser i borgen, hvars industiis frukter lemna mer än tillräckl ga medel för liqvidernes uppgörande, samt hvarje köpmans uppenbara intresse att upprätthilla en kredit, som hittills stått högt, derigenom att han skyndsamt använder dessa medel för dess bibehallande. Inga andra ämnen komma att vid denna Kongressens extra sammankomst föoreläggas densamma. än sådane, som omedelbailigen hafva afseende på den genom handelskrisen åstadkomna förlägenheten, i anledning hvaraf Kongressen sammau kallades.