vad som dermed kan giva aniedning Ull Jemörelser, men man bör dock gå försigtigare till. väga, än att så hastigt låta beslå sig. i Uti Dagligt Allehanda för i dag läses folande: Red. har af en fullt tillförlitlig person blifvit anl nodad meddela följande: I Ad notitiam. Aftonbladet för den 2 dennes! efererade en intressant kasus som skall vara an-: vängig i Svea Hof-Rätt ang. åtal mot en Landsse-! creterare för det han vid en mängd tilltällen ålagt I 5 varande parter i Skuldfordringsmål att lösa Utslag venom Kronobetjeningen uttagit denna lösen, samt vid kartering al handlingar begagnat flera små kartor och tagit 2 skilling provission för hvarder ra, hvarigenom 8 sk. provision kunde uppstå på en 12 sk. karta m. il. dylika prejerier. Ret. förfrågade sig, i anledning häraf, hos Hutvudredaktören af Aftonbladet, hvem den felaktige L:ndssekreteraren kunde va-, ra. Detia uppgafs vara Landssekreteraren i Westerbottens Län Hr Cygnzrxeus. Man anhöll då, att! Red. måtte derom upplysa allmänheten, för att förekomma att icke en skugga oskyldigt kastas på alla: L:ndssekreterare under Svea Hofrätts domvårjo. Men denna billiga anhållan afslogs, emedsn Aftonbladsredaktören ansåg sig stå uti sådane förhållanden till Landshöfdingen i det län der händelsen passerat, att han ej ville med denna sak oroa Hr Landshötdingen. För att få sanningen upplyst, har man sålunda vändt sig till en annan tidning. Vi lemne åt läsaren att sjelf draga sina slutföljder af detta helt färska faktum. I anledning häraf få vi lemna följande upplysning. För omkring fyra år sedan inkom till Redaktionen en artikel med åtskilliga anmärkningar emot LandsSekreterarens i Westerbotten, Hr Lagmannen Cygnei, sätt att beräkna och uttaga expeditionslosen, Denna artikel var likval icke åtföljd af sådana bevis eller offentliga handlingar, att den kunde införas i en tidning. På det imedlertid anmärkningarna, ifall de voro. grundade, måtte leda till åsyftad påföljd, sände: Redaktionen en afskrift af artikeln till Hr Landshöfdingen af Schmidt i Umeå, med underräti telse att en sådan uppsats inkommit till Red. och yttrande af den förmodan, att om de öfverklagade missbruken ägde rum, skulle utan! tvifvel Hr Landshöfdingen anse angeläget att de: afhjelptes, äfven utan att de lemnades åt publiciteten. Sedermera afhördes ingenting förr: än för några veckor sedan, då artikelns insändare kom till Redaktionen, och jemte den un derrättelsen att saken varit anhängig i HofRätten, företedde åtskilliga dit hörande handlingar, samt yttrade den önskan, att en kort resume måtte införas i Aftonbladet, för att visa det uppmärksamheten ännu vore fästad på saken och påskynda dess afgörande i HofRätten, der aktionen länge hvilat. Vid denna önskan tillade Insändaren likväl, att de öfverklagade missbruken, så vidt han kände, numera sedan ett par år upphört, hvarföre han gerna såge, om LandsSekreterarens namn icke behöfde nämnas, emedan han icke leddes af någon personlig fiendskap till denne embetsman utan endast hade handlat af nit för allmogens bästa. Namnet behöfde också icke utsättas, emedan de LandsSekreterare, som icke i sin ort gjort sig kände för samma fel, alldeles icke behofde taga saken åt sig, och det dessutom stod hvilken annan tidning som helst fritt, att underrätta sig i HofRätten, hvilken person vore i fiåga. Sådan var anledningen till uppsatsens införande i den form den inflöt. Några dagar derefter uppkom till Redaktionen Landssekreteraren i Jemtlands Län, He Winter, hvilken omkring ett halft år lärer uppehållit sig här i hufvudstaden i ansökningsväg, och beklagade sig deröfver, att han af flere bland sina bekanta blifvit tillfrågad, om han vore den genom uppsatsen i Aftonbladet åsyftade Landssekreteraren, hvartill anledning möjligen kunde hemtas deraf, att hans inkomster voro bland de minsta i riket för dessa tjenster, samt frågade, om icke namnet kunde utsättas, till förekommande af missförstånd. Saken relaterades då, i vittnes närvaro. för Hr Winter sådan. som den här