Aftonbladet – 12 oktober 1837, sida 2

. lands tidning föreslagna explosionen af ång-is pannan, i L. J. Hjertas tryckeri, för att i ettz tag göra slut både på alla de uppstickande huf1 vudenav af hydran Aftonbladet, och allt annat t hberalt otyg, hvarmed allmänheten, enligt Ali1 lehandas påstående, vöfversvämmasn från be-l. mälde boktryckares pressar. Denna för Allei handa generande belägenhet har dock så mycket bättre blifvit senterad af bundsförvandterne. ! Minerva , som annars stundom brukar behand! la Allehanda något legert, och leker dermed, såsom med en gädda på slantkroken, den fiskaren ömsom släpper ut och healar in, eller: likt den muntre stadstjenaren Jovial under borI det med sin gäldenär, med snöret om foten, deremot i farans stund visat sig såsom en verklig vän i nöden. Hon gör nu både på längd och bredd allt hvad hon kan af sina kjortlar, för att dermed skyla den kära pupillen mot stormarna, samt håller derunder vackra tal för att trösta den lilla, medan henues-:piga, Freja, flitigt repeterar matmodrens tankar och lärdomar bland domestiken i granskapet, med en så bokstaflig noggrannhet, att den gör största heder både åt hennes trohet och minne. Den som vill uppbyggas af denna sköna harmoni, som varat alltsedan Freja förklarade Minerva för den mest oberoend.v bland alla tidningarne, behöfver blott läsa Frejas och Minervas sista numror. Under allt detta sitter Allehanda i en stum förtjusning och gjuter tacksamhetens tårar öfver det ädla deltagande, den njuter ifrån så aktningsvärda händer. En annan anledning till tillfredsställelse . oss är det, att hafva lyckligen bidragit att nptacka flere serskilda orsaker till det besynnerhga illamående, som i flere månader besvärat detta fruntimmer, hvilket framförallt yttrat sig i ett slags idiosynkrasi och spasmodiska rörelser hvar gång hon kommit på ämnet teatern. Hon har, som läsaren vet, dervid isynnerhet yrat mycket om fribiljetter, ända tills vi visade, att hon hade en fribiljett i sina kjortelsäckar. Så snart hon blifvit befriad från denna materia peccans, blef hon synbarligen lugnare.) Den anI dra orsaken till sjukan eller feberoron har likaledes kommit fram. Det är alldeles densamma, som på sin tid förorsakade feberattackerne i tidningen Fäderneslandet mot Presidenten Westerstrands person, af samma syftning och innehåll som nu i Freja, och kan synas af dessa få ord i N:o 81: Huru olika var icke Hofmarskalken von Beskows uppförande? Således Hinc ille lacryme! Utan att bestrida Hr von Beskows öfverlägsenhet såsom litteratör öfver de nuvarande dircktörernes, är det dock en allmänt känd sak, att ingen visat en så stor oformåga i administrationen af teatern, som bemälde Hofmarskalk under den sednare tiden. Ännu en lycklig följd af våra bemödanden, hvartill man bör lyckönska Freja, är att hon i sista numret gjort ett försök att öfvergå från person tll sa4. I detta sednare hänseende kan hon finna en god ledning i de artiklar vi meddelst öfver ämnet i förrgår och i dag, tillika med den rätta orsaken tll de svårigheter, hvarmed teatern kämpar, som ligger icke så mycket i personerne, som i sjelfva organisationen och den grund på hvilken teatern hvilar. i ) Freja har nu ändtligen, efter flera vänliga bemödanden å vår sida, föranlåtits, att icke längre neka, hvad vi nämnde vara förhållandet, nemhgen att den person, som skrifvit hennes teaternotiser under förlidne speltermin, verkligen varit försedd med fribiljett. Vi kunne icke annat än emotsvara så mycken artighet, och vilja derföre å vår sida gerna medgifva, att fiibiljetten icke varit för de båda närvarande redaktörerne, nemligen den ene af det illiterata och den andre af det andliga Ståndet, hvilka nu sköta bladet, sedan den förnämste redaktören rest till universitetet, i det berömliga ändamålet att fortsätta sina studier. Frågas, om icke det rysligt tillämnade bi. 9 4 I