Aftonbladet – 12 oktober 1837, sida 2

scenens egentliga personal består för närvarande af Herrarne Lindström och Sällström, samt Fruarna Enbom och Gelhaar. De öfriga sujetterna, som stundom uppträda på nämnde scen, höra äfven till den dramatiska, och lönas sålunda af den, hvilken anses kunna stå på egna fötter. Enligt hvad vi hört sägas, lära dessa sujetters löner vara: Hr Lindström 1500 Rdr, Hr Sällström 1800, Fru Enbom 1200 och Fru Gelhaar 1400, således tillsammans 5900 Rdr; men vi vilja äfven autaga, att Herrarne Kinmansson och Habicht, Fru Hjortsberg och Mamsell Ficker hafva en något högre aflöning, för det de biträda jemväl i sång-pjeser, och vi öka sålunda den lyriska scenens lönebelopp till 8000 Rdr. Vidare erfordras dertill ett kapell. Detta kostade sistlidna år, som man sett, 29,840 Rdr (ökadt från det näst föregående med 1700 Rår, emedan det då endast kostade 28,140 Rdr). Som nu likväl detta kapell biträder äfven vid tal-scens-spektaklerna, hvilka utgöra mer än två tredjedelar af hela representations-antalet, torde det icke vara obilligt, om man räknar blott den mindre tredjedelen af dess aflöning på den dramatiska scenen och upptager i den lyriskas räkning kapellets debet med en rund summa af 20,000 Rdr. Vidare hörer härtill en chorstat, som kostade förlidet år Rdr 7946, och en ballett, som nämde tid uppgick till 11,469 Rdr, således en sammanlagd summa af 47,415 Rdr. Nu utgöra teaterns anslag och hyror ett sammanlagdt belopp af 46,876, således 539 Rdr mindre, än den ofvananförda personal-kostnaden för hela den lyriska scenen. Visserligen erfordrar denna en större prakt i kostymer och dekorationer, än den dramatiska; men vi hafva sett, att hela utgiften för båda dessa hufvudtitlår förhdet år ej steg tillsammans till mer än 16,629 Rdr 23 sk. Om vi räkna 10,000 Rdr deraf på den lyriska scenen, om vi af dagaflöningen och ekläreringen skrifva häften på nämnde scen, eller 13,400 Rdr, så uppkommer likväl endast en sammanlagd summa af 123,939 Rdr, som den lyriska recettens inkomst I behöfver betäcka. Nu utgjorde hvarje spektakels brutto-inkomst förlidet år i medeltal 650 Rdr. Om vi endast räkna 50 lyriska spektakler — hvarvid vi likväl räkna alldeles för litet — så gifver likväl detta en sammanlagd summa af 32,500 Rdr, således en behållning af 8561, hvilka synas tillräckliga att betäcka andra åtfölljande kostnader, såsom tjenstgöringspenningar, vakt och konparser m. m. Det är då icke heller den lyriska scenen, som vållar Kgl teaterns I skuldsättning. Orsaken torde således vara omöjlig jatt igenfiona i något annnat än deri att Iden är en kunglig eller statsinrättning. I anseende till Djurgårdsteatern, eller, såsom man med ett egentligare namn numera skulle kunna kalla henne: den Torslowska, så känna lvi icke dess financiella ställning, men enligt vanlig praxis kan man taga för gifvet, att om den icke bar sig, skulle den icke existera, emedan I krediten har sin gräns, och den enskilde, som hvarken har någon fast förmögenhet eller någon ofelbar inkomst, icke i längden kan undgå, att uppgifva sin stat, 1 fall han ej förmår göra rätt för sig. Efter allmänna ryktet känna vi, att k:gl. teaterns fordringsägare hafva ganska svårt att utbekomma sina penningar, att räkningar långsamt lii qvideras, att till och med invisningar i sujetters Iloner ofta icke betalas förr än flera månader efter förfallotiden. Vi hafva icke hört talas om I något sådant vid Djurgårdsteatern. Icke heller har I det förljudits, att dess sujetter äro mera besväI eR Porn rade af lagsökningar och cessioner, än den kungligas, och att döma af uppträdande i sådane pjeser, der de visa sig i sina egna kläder, hafva dessa all den snygghet och eleganws, som någonsin kan behöfvas, och om möjligtvis en och annan deri kan efterge en och annan sujett vid den kungliga, så måste man deremot ofta lyckönska dem till kostymens sanning, som vunnit .Iderpå. I alla fall, om så illa vore, att 1 vM I den Torslowska teatern icke bure sig, måste man beklaga något sådant, men finner åtminstone en ganska lätt förklaringsgrund i de menliga förhållanden, hvarunder den existerar, och man kan åtminstone antaga för gifvet, att den eller någon annan skulle bära sig förträffligt, i fall den kungl. teaterns monopolium icke existerade. Om man nu sammanställer de båda teatrarnas offentliga lif, det enda egentliga, som hör under publiciteten, så måste det medgifvas, att den Torslowska teatern äger företräde framför den kungliga, både i styckenas val och i sättet, hvarpå de gifvas. Här är naturligtvis