Aftonbladet – 11 oktober 1837, sida 1

14 ds, hvilka emottaga fragtgods till s:mma frogt, som efter de för städernas seglande fartyg fastställde taxor. NE tr RRD AR RE RE RR SRA KE ERE EET FIRE Anne GREFVE GONFALONIERIS FÖRVISNING FRAN FRANKRIKE. Vi omnämnde i måndagsbladet den nya förföljelse, Österrikiska diplomatien i Paris anställt emot den från Förenta Staterna återkomne grefve Gonfalonieri. Ett Franskt blad innehåller en omständlig exposå af förhållandet med denne olycklige flyktings fångenskap, deportation till Amerika samt återkomst till Europa, der maktens hat beredt honom nya missöden. Vi meddele här nedanföre denna tidnings-artikel, så lydande: — Grefve Fredric Gonfalonieri försmägtade sedan tolf år tillbaka i Spielbergs fängelser, då Kejsar Frans II:s död andiligen ingaf honom hoppet, att han nalkades slutet af sina grymma lidanden och långvariga fångenskap; men deu benådning, man hade rätt att vid den unge monarkens thronbestigning vänta för den olycklige Gonfalonieri, som var dömd till fängelse för hela lifstiden, och för hars olyckskamrater, inträffade sent, såsom man kunde förutse att förhållandet skulle blifva under en styrelse, der personerne väl förändras, men icke systemet. Flere månader hade förflutit efter den nye Kejsarens uppstigande på thronen, då man lemnade statsfångarne att välja emellan Spielbergs fängelser och deportation till Amerika med förlust af alla deras medborgerliga rättigheter. Förvånade och häpna öfver denna oerhörda handling af Kejserlig mildhet, tvekade de olycklige fångarne, hvilka ett ögonblick smickrat sig med hoppet att omsider återse sitt fådernesland och sina familjer, och begärde några dagars betänketid för att göra sitt bedröfliga val: ett val som ej kunde blifva tvifvelaktigt, ty de sågo för sig ett evigt fängelse. De samtyckte således att låta transportera sig till Förenta Staterna, hvilket land man ålade dem att icke lemna för att återvända till Europa, vid straff att ånyo blifva inspärrade på Spielberg, ifall de föllo i Osterrikes härder. Sådane voro de vilkor, dem Österrike föreskref dessa martyrer för Italiens oberoende, hvilkas helsa var for alltid förstörd, hvilkas framtid var tillintetgjord, och som icke annat önskade än att få sluta sina dagar på de ställen, som sett dem födas. I Augusti månad 1836 blefvo de alla embarkerade i Triest för att afgå till New-York, med undantag af grefve Gonfalonieri, som då satt innesluten på citadellet i Gradiska och led af en svår sjukdom, från hvilken han ännu ej var återställd, då bestämd befallning ankom från Wien, i förliden December mårad, att föra honom till sin bestämmelse, hurudant ock hans tillstånd måtte vara. Förgäfves förklarade sjelfva de läkare, som regeringen ditskickat, att det var farligt exponera grefven för en så lång sjöresa i den stränga årstiden; han måste lyda och inskeppa sig på ett österrikiskt fartyg, som hade befallning att icke nåi gorstädes, under hvad förevändning som helst, lägga till, innan ankomsten till New-York. OÖfverallt i Förenta Staterna täflade mau att gifva grefve Gonfalonieri de mest rörande prof af deltagande för hans olyckor och af beundran för den ädla karakter, som han aldrig förnekat. Men en man, som redan var krossad afsorgen, kunde icke åter upprättas af ett fritt folks hyll-ning. Hvad han framförallt behöfde var lugn och ett blidare klimat, der han kunde förbättra sin förstorda helsa. Efter sex månaders vistande i Förenta Staterna beslöt han således att begifva sig till Frankrike, sedan han derom underrättat Österrikiske konsuln, hvilken ieke gjorde någon invändning emot hans förehafvande. Han hoppades , att i Frankrike finna ett mindre strängt klimat, ech mer än i något annat land det lugn och det obemärkta lif, som för honom blifvit ett behof. Försedd med ett amerikanskt pass begaf han sig till en början till England. Sedam han hvilat ut några dagar efter resans besvärligheter, blef hans pass påtecknadt af Fransyska ambassaden, utan minsta svårighet, tvärtom med all den beredvillighet, som han hade rätt att vänta, Grefve Goufalonieri ankom HWl Paris den 16 September och begaf sig genast til ett sanmitetsbus för sin helsas skull, hvilken oundgängligen fordrade skötsel. Han hade vistats der en vecka utan att ännn hafva satt nåsvon af sina lands