Aftonbladet – 10 oktober 1837, sida 3

den ankommande briggen, så var han åter af Kaptenen och besättningen på den inväntad med icke mindre otålighet. Kaptenen tog emellertid vår gamle kund i handen och torde honom ned i kajutan, hvarest en god brasa i kaminen och den ångande lukten af varm toddy, gjorde ett ljuft afbrott mut kölden och mörkret på däck. Stiltje och läsegel! började han nuv; jag ligger här som i en säck, och innan dagningen simma val kronaus båtar kring mig, som älar kring en rutten lisk. Hvad skall jag göra, jag slipper ej ur en flack Ingen nöd, Hr kapten, sade den gamle och stack sina seniga händer in i kaminen, ,vi jå väder nog i dagbräckningen och båtarne ligga i land hela natten. tch detta ord skall du haiva pris och åra tör, gemle kamrat, och ett godt gles, forstår du. Jack! se åt i tepannan om der fins vacten, och laga en stark spik åt gubben, — Ni menar, att vi skola få vind i dagbräckningen?, vOch en trisk märssegels-kultje på köpet, om skyn annars gick rätt i går afton,, svarade gubben; vinden blir väl emot; men blåser det bara, nog kommer sjömannen fram. — ölåser det bara, nog kommer sjömannen fram, och ingen kryssare skall nappa Fröja i kjurtlarna. Och nu, gamle rorgängare, huru går hendeln i vår stad? Kom Neptun hem heiskinnad? Han gick från Liibeck samma dag jag kom dit, och hade godt guds om burd.v Så nära som på två pipor rom fick han allt undan; men dessa skötos i sank, med min aidsta pojke på kopet, svarade gubben och gjorde tillika en klunk, som nära vållat en lika stor ebb i glaset, som det det förut hade flod. vOch så tar ni tram,, utbrast kaptenen, hvars tanke på rederiets förlust och hans hätskaste fiendes, tullslupens, triumf, qvälde alla andra konsiderationer, voch så klarerar ni gods och skråt. Stiltje och läsegel! en sådan vara i gapet på dessa hajar. Det burde f-n och ingen ärlig redare betro er en murken avkarboj ens, för jernbandens skull, som äro omkring den. Ni har ingen ren sjömansmun i natt, kapten,, sade den gamle, i det han med en stark knyck stötte det tömda glase: red på kajutbordet, menar ni att gossen lät skjuta sig i qvaf, för att få dricka salt grogg, eller slippa att svettas vid årorna, och ej för att till det yttersta berga edra arma pipor rom, som, f-n i mitt gråa skägg, voro mindre värda än en sena i hans band, eller en blodsdroppe i hans ärliga hjerta. Och dertill säger jag amen, nemligen med behörig förbannelse öfver tullhajarnes goda kap den gången. Gossen hade jag velat taga till jungman när som helst, och om det gällt en resa på Ostindien. Och en skål för hans ärliga död, och för alla goda vänner! Jack, fyll i våra glas!, Glasen fylldes åter, och den tystnad, som var likI som helgad åt väntan på dem, afbröts genast sfkap;tenen, så snart han med en klunk profvat den nya brygden och funnit den god. I Nå, hvad hörs vidare i land, min gamle vän, började han nu, vet vår patron vänta oss, eller är ni eljest af egen drift ute på förtjenst? Jag har ej satt min fot i land på flere dygn, svarade den gamle. På redden fick jag ett bud att ni väntades. Detta var i går på aftonen, och nu är jag här, Så, så, min gamle kund, utropade kaptenen, då måste vi öfverenskomma om er frakt, förr än ni läger ut från sidan. Det är ej godt att narras med er i den punkten, och edra fordringar växa som brodden på landbacken. Då man far ut, är den knappt ett qvarter hög, och då manikommer hem, står den en otver huivudet. Tre tunnor råg och tre tunnor salt,) Hr kapten, icke ett korn derunder, utlät sig med mycken bestämdhet den gamle. 5 Stiltje och läsegell utropade kaptenen, ,ni är, fördöme mig, utan brassar i hufvudet. Tror ni,, att rågen ärfver sig i kopmannens bod, och att saltet växer som snö om vintern? Nej, nej, grund i lovart, fäll, min gubbe, fäll! Icke ett korn derunder, och att tala alfvarsamt, kapten! jag har sex barn, som behöfva bröd, råg växer ej på våra kala klippor, och några tunnor strommng, som noten gifvit mig i höst, äro snart förtärde. Jag har betalt min ålderdoms tröst för ert bästa. Stick er hand inom denna rock och känn efter, om jag har en torr klut på min gamla kropp, och blottar jag den, skall ni se många märken, som jag bär efter er och edra likirs tjenst, och många ärr, sådana som detta.v Härvid visade ban sin nacke, hvarest en lösskjuten spillra) efterlemnat ett djupt, numera igengrodt sår. äggnoRK 2 ORT Stopp, stopp! min gamle vän, eller slår jag pressenning för din mun,, ropade kaptenen, som vid sin sin nuvarande lätt rörda stämning fick två stora tårar på kinden innan han visste ordet af; ,dit mått skall du hafva och det skakadt. Hverken min patron eller jag skall se våra kunder svälta. Kläm ut ditt glas, gubbe; ingen ängslig på sjön. Gutår! men jag hgger här som 1 en säck, och vår Herre vet, hur jag skall komma ut till sjös igen.o — (Slutet följer). Rättelser : I Aftonbladet för den 16 sistl. September står, i poemet vGlömskan, 34 raden: täflan,, läs: taflan, och 48 raden står: sorger, läs: furicn.