bom födan icke skulle smaka i längden? Jag sö;ker undanskaffa all annan föda. Hvad är sanming? Det vet jag icke. Hvarföre vet du det nicke? Emedan det icke roar mig. Hvad roar ,dig? Prenumeranter.v c Öc. Detta var nu den andra rätt mustiga förolämpningen, riktad mot Aftonbladets karakter, endast förorsakad deraf att vi till svar på den första hade lekt litet med Dagl. Allehandas dåliga lynne Allehandas språk förrådde redan då en tydlig ävgslan, att blifva uppätet, så mycket löjli gare, som Allebanda var många år äldre än Aftonvbladet, och Redaktionen utan tvifvel ansåg sig, såsom den ännu gör, för ett litet underverk i jemnförelse med Aftonbladets. Svarade vi imedlertid i samma ton eller med någon dylik insimuation tillbaka? Nej. Den första gången vi på det nya året eller 1833 kommo att adressera oss tll Dagl. Allehanda, var den 26 Januari, då Hofkansleren hade indragit ett afbihangen. Vid underrättelsen härom tillade vi: 1l anledning häraf tsga vi oss friheten erinra våra vänner, att ingenting hindrar dem, att till ersättning ptOr det indrarna bladet, utan allt afbrott lemna si na båda Aftontidningar under samma titel som morgontidningen, neml. af Dagligt Allehanda, hvarvat huru många nummer som helst kunna utgifvas : veckan. Hved svarade Allehada härpå? Jo, att det ,redan hade gitvit sip sjelf samma råd. Några dagar derefter kom en uppsats i Aftonbladet, med rubrik: Konung Vilhelm och General ChassÅe, hvilken icke var af Red. sjelf utan bar en serskild signatur, och hvilken vi i en not yttrade, såsom reservation, att den väsendtligen afvek från Red:s förut yttrade åsigter, men i öfrigt var så läsvärd, att man ej velat neka den ett rum i bladet. Denna uppsats förklarade Allehanda för det meningslösaste mischmasch, pladder c., och vi kunde nu svårligen vägra författaren att försvara sig genom Aftonbladet. Uti detta försvar som för öfrigt var vidlyftigt och motiveradt, hade författaren olyckhgtvis retorqverat Allehandas eget uttryck mischmasch mot samma blad; att hans artikel var mera räsonerad än mången af Dagl. Allehandas ohyfsade stumpar; påstod pattrec:s krivk sjelf var en rerav och rådde honom att rekapuulera logiken, innan han nästa gång gick natt genom maktspråk afgöra värdet af en skrift ,med den fräckhet, som stämplade novitien.n Uti samma svar förekom följande till Allehandas förhållande än i dag lämpliga strof: I Det är dock ej svårt att se, mot hvilken anfallet I oehuru på sned, blifvit riktadt. Det är ej uppsattsen, som är den verkliga corpus delicti. I ett annat blad än Aftonbladet skulle den truligen passerat utan anmärkning, Maa vill ej närmare undersöka pverkliga orsaken till den atundsjuka, som på detta Ipsätt, den ena gången etter den andra, tittar fram e, ,mut det blad, hvilket Allehanda, med hänseende till onsina åsigter, hellre borde önska sig till bundsfar I nvandt än hende, och som, långt ifån att nedsätt. Alleh:s värde, tvertom tlera gånger rekommenderat d -Iahos sina lasare, följande grucdsatsen: Letva och låt: nietva, Om D. Altleh. i sin makalösa passion fö mår tänka något helt och systematiskt, borde det begripa den allmänna satsen. att ett rike icke vin: ser genom att söndra sig sjelit. Vi ha sett, hur: t sågra bland våra mest ansedde offentliga män at li3 mka politiska tänkesätt, till ett spektakel för allmän 4 heten använda alla krafter att nedsätta hvarandras personlighet. Dagligt Allehanda går dem i spåren ty ch rigtar sina hugg mot dem, som strida i dess I egna led. Intolerent i hög grad, liknar det den RoInaerk Katholska kyrkan, som hättigire förkät rar belyksunare af ardra kristna troslåror, än Mahome darer no h hedningar. Hvilken som viuner på detia kl vvele vi icke nr t A ndra akten. nn I