Aftonbladet – 9 oktober 1837, sida 1

j-—OP Me verlopare 1 stor manga inunna sig HOS MONO och att folkets sinnesstämning syntes gynnande för den konstitutionella saken. Andra uppgifter säga, att sinnesstämningen i Madrid deremot skulle varit ganska tvetydig, och att regeringen nödgats afväpna alla de innevånare, som icke hörde till mnationalgardet. Tidningarne hafva åter blifvit strangeligen förbjudna att yttra sig om militar-operationerna. — På municipalitetets tlbegäran har en serskild skatt blifvit pålagd de I missnöjde (desafectos), och för att anskaffa penningar, har en mängd kyrkokäril blifvit försåld. Ministrarne hafva å sim sida äfven vunnit en seger öfver oppositionen hos Cortes. Ett förslag hos desse sednare att förklara, det finansministern icke förtjente nationens förtroende, förkastades nemligen af församlingen, men med den ringa pluraliteten af 5 röster, eller 58 mot 53, hvilket således i alla fall visar, huru föga lsäker kabinettets ställning till national-representationen är. Ett annat prof på den ringa samhällighet, som finnes inom sjelfva kabinettet, är, latt vid detta tillfälle, då en ministers öde skulle afgöras och således i sjelfva verket allas, voro tre af ministrarne icke närvarande hos Cortes. Hr Pita Pizarro är således för närvarande räddad; : men för huru lång tid, komma de började valen att afgöra, i fall Carlisternes bajonetter icke dessfärinnan göra slut på hela systemet. I Gadiz har den fordna ministern Isturiz blifTvit vald till Cortes-deputerad, hvilket skulle ådagalägga en märklig förändring i åsigterna derstädes. Han befinner sig för närvarande i Palris, och det är ganska tvifvelaktigt, huruvida han kan våga sig tillbaka till Madrid. — I Sel villa rådde en tid mycken bestörtning, emedan I Cabrera närmade sig till de Andalusiska provinserna; men lyckligtvis drogo sig Carlisterne åter I derifrån. I Norra Spanien fruktade man, att Bilbao skulle åter falla i Carlisternes händer, efter den olyckliga träffningen vid Andoain, samt att drottmngens trupper skulle nödgas evakuera Irun. lOm de i kyrkan inspärrade Engelsmännens öde vet man ingenting med visshet. Somliga uppgifter säga, att 130 af dem blifvit fusilierade, ehuru de ingått kapitulation, och att den Engelska legionens qvarlefvor, uppbragta öfver denna kränkning af krigets lagar, låtit hemta de vid Irun och Fuentearabia tagne Carlistiske fångarne, för att offra dem åt sina fallna kamraters skuggor Andre åter berätta, att detta olyckliga öde endast träffat 40 Engelsmän, emedan de öfrige lyckats att slå sig igenom. Enrgelska tidningen Morning Post tviflar på hela denna historia, emedan Don Carlos återkallat det beryktade blods-dekretet i Durango. Engelska legionen i Spanien lärer numera vara upplöst. General OConnel hade nemligen den 21 September från Madrid återkommit till S. Sebastian, der han förklarat officerarena, att man i hufvudstaden tycktes helt och hållet hafva förgätit legionen och ingenting kunde göra för henne. Han visste således ingen annan råd, län att upplösa hela korpsen, samt af Spanska och Engelska regeringarna begära medel att öfverföra återstoden till England. De få penningar, som funnos qvar, skulle utdelas åt soldaterna, och i anseende till officerarenas innestående fordringar, ämnade man aflåta en adress till Lord Palmerston. Frankrike. Den 20 September skall franska afrikanska expeditions-armeen hafva förenat sig i Mjez-elHammar. Achmet Bey säges hafva förkunnat alla sina förbundna stamchefer, att denna gången skall icke en Fransman få se Konstantinehs murar; imedlertid lära åtskilliga stammar i tysthet hafva erbjudit Fransmännen förbund. En recognoscerings-träffning, hvari 3000 man, under Damremonts eget anförande, slogos med Achmets arsbiska stammar, synes hafva utfallit till Fransmännens fördel, emedan det derefter lyckats dem att fatta fast fot på de omtvistade höjderna vid Bar-el-Akba. Franska trupperne lära mycket besväras af sjukdomar, så att den 16 redan 3000 man skulle ligga på hospitalerna i Bona, och 500 i Guelma. Den till Mjezel-Hammar beordnade tiraljör-bataljonen kunde af 800 man blott skickas 300. På sistnämnde ställe, som blifvit utscdtjtill armeens entrepot, väntades Hertigen af Nemours och de ankommande nya trupperne. Regnet hade begynt, men soldaterne voro vid godt mod. Den olycklige Grefve Gonfalonieri, som sut0 ÖS MA oo TT 1. TALE fa: