ställning om tillståndet 1 den mest Nordliga del ar riket, tode Tit. lika benäget låta införa några anmärkringar vid Kronofogdens framstållning, hvilken han med ett serdeles stelfförtroende pröfvat rättvist förklara vara grundad på sanning och rätta förhållendet. Hr Kronofegdans uppgift att en MHandlande från Haparanda varit föranlåten att på sia jakt härifrån hemsända 0 tunnor spannmål, hvilka under Celix marknad ej kunnat säljas, kan väl ej väderläggas, men orsaken dertill var: att denna spannmål befanns alldeles oduglig och at röta så anstucken, att den ej kunde af menniskor förtäras. — Detta törhållande var Kronofogden bestämdt bekant, ehuru det ej stod väl tillsamman med en berättelse, som skulle visa, att spannmålstillgången här varit ymnig. och att det står väl till i landet — Om den af Hr Kronofogden omnämnde Handlanden funnit spannmålstillgån en vid den ifrågavarande marknaden, hvilken börjades den 5 Juli och slutades den 7:de i samma månad, så ymnig som Krunofogden nu uppgifvit, så hade han säkert ej 16 dagar derefter till Calix på 6 mils afstånd från Haparanda sfsändt 161 tunnor Råg, 100 tunnor korn och 30 lisp. mjöl, Denna afsändning styrkes med tullkammarens i otten närlagde utdrag af Förpassningsjurnalen ) — Den aktning, hvaraf Kronofogden anser Haparanda Handelskorps hafva giort sig förtjent, vill jag in galunda bestrida, men utan dennas förnärmande kan sägas, att den just dagarne före Ca!ix marknad sålt spannmål för vida lägre pris än å denna marknad; att man tror sig veta att detta handelskorpsens förfarande tillkommit i efsigt att afleda hendlande i Luleå från spekulationen att till namnde marknad afsäuda spannmål, samt att den, som utspridt rykte derom, att ett fartyg skulle från Malmö nitkomma med 2000 tunnor Råg och Korn, ej gjort denna ort någon tjenst, emedan någotsådant fartyg ännu ej hit ankommit, hvadan ock Hr Kronofogdens ordande om denna blott i ryktet exister. spannmål rätt väl kunnat ur räkningen uteslutas. Fr Prosten Eurenii tillägg vid närlagde af honom undertecknade socknestämmo-protokoll visar, att af det spannmåls-qvantum som från den 3 Juli till medlet af samma månad till Calix ankom, hade allmogen tillhandahållits : af handlande i Haparanda 158 tunnor råg och 280t:r korn, af handlande i Luleå 174 t:r råg och korn, och af Hr Liljevalch 150 t:r råg och korn. Då nu den sistnämnce så väl som de handlande i Luleå sålt den spannmål de hit afsändt till lika pris som de handlande i Heparanda, finner man besynnerligt, att allt Hr Kronofogdens blifvit de sednare uteslutande tillegnadt. — Såvida ej slägtrelationer bestämt omdömet, hade det väl varit i sin ordning att hvar för sig fått sir behöriga andel, och den ena ej blifvit lottlös på den andras bekostnad. Hr Kronofogden uppgifver, att ingen marknadssökande behöft återvända utan spannmål, men ådagalägga icke närlagde socknestämmo-protokoller af den 6 sistl Augusti, att spannmålsbristen i denna ort aldrig någonsin varit så stor som just under Calix marknad; att korn till brödföda icke en gång emot kontant betalning kunnat erhållas m, m., och det andra af d. 17 i nämnde månad ) att under loppet af sistl. vår och sommar ända till medlet at Juli sådan brist på spannmål inträffat, att denne ej en gång emot kontant kurnat erhållas; att det svinga qvantum som till marknaden hitkom åtgick 1:sta marknadsda gen med undantag at någon förskämd spannmål, derå en handlande hade trög afsättring; att många som hit nedkommit 10 å 12 mils väg genom besvärliga forssar, måst återvända utan att erhålla någon sparnmål; loch att hungersnöden tillförene aldrig varit så stor som under Maj, Juni och medlet af Juli, detta allt just under den tid för hvilken Hr Kronofogden söker visa att här funnits ymnvig tillgång på spannmål Sjelfva denne fogde bör ej kunna förneka det förhål lande sem af socknestämmo-protokollerna vit:ordas, och man antager såsom säkert att om det varit mågon annan än han, som vågat de af honom gjorda framställningar, han ej kunnat undgå det ansvar som drabbar den, hvilken skrifver lögnaktiga och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. Enär Kronofogden sjelf erkänner att pottaskan för närvarande föga efterfrågas, att för densamma i Stockholm ej betalas mer än 2 R:dr 32 sk. R:gs, och att ortens haudlande hela vintern till deras skada missräknat sig i afseende på denna handel, så frågas hvad skäl Länestyrelsen hade att i sin kungörelse af den 6 sistl. Maj försäkra Länets innebyggare att pottaskenäringen skulle åt dess idkare bereda en lätt och lönande inkomst, och att gifva denna försäkran just under den tid denna produkt enligt Kronofogdens vidgående minst efterfrågas, — Jag räknar mig icke till de fala dyrkare, som utan urskillning berömma allt från ena, och deremot lasta allt från en annan sida, men så mycket kan om denna kungörelse sägas, att den tillkommit af misstag och att man deri missräknat sig i afseende på de fördelar den förespeglar Detta är hvad som må tjena till svar å Kronofogden Burmans ordande om okunnighet och begär att klandra allt som företages af de styrande Embetsmindig heterne, till hvilka Hr Kronofogden utan tvifvel äfven räknar sig sjelf, Luleå och Cealix den 26 Septem ber 1837. Innevånare i orten. Utdrag af Protvukollet, hållet vid allmän Sockonstämma i Neder-Calix den 17 September 1837. . 2. S. D. På derom af f. d. Riksdagsmannen I. J. Rutberg väckt fråga, afgåfvo socknemännen det yttrade och intyg. att underloppet af sistlidne vår och scmmar ända intill medlet af Juli måuvad, härstädes fö. refunnits sådsn brist på spannmål, att denna nöd vindighetsvara ej en gång kunnat emot kontant pb. talving erhållas; att det ringa qvantum spannmadi som hitkom till den marknad, som den 5 Ju li här börjades, åtgick första marknadsdagen, med ondsntag af rågon förskämd sparnmål, hvarå handlande hede trög afsättning; och att måniga. ) Detta utdrag, verificeradt af Th. Hoffstedt, är til