Aftonbladet – 5 oktober 1837, sida 3

I Bokhandeln har utkommit: Allmän och Enskild PATHOLOGI och THERAPI efter J. L. Schönlein; Första och Andra Delen, hvardera för Subskriberter 3 Rdr, andra köpare 4 Rdr. Planen af arbetet angifves i företalet sålunda: På sednare tider hefrva flera ganska förtjenstfulla handböcker i medicinen utkommit, utarbetade med den största omsorg, — men till största delen utgörende compilztioner och afskrifningar efter aldre torfattare, och hvilka vanligen betraktas såsom skolböcker, bortläggas efter en tråkig genomläsning, utan att hes den läsande qvarlemna annat minne, än ett oredigt intryck af hopade sjukdomsbeskrifningar, ofta utan sanning i verkligheten, och at föreskrifter och recepter lämplige för den tid och den sjukdomsconstitution, under hvilken de utgåfros, men med uden och pröiningen otta förlorande största delen af sitt värde. Schöaleins arbete är icke annat än ett mundtligt föredrag, hvars upptecknande och utgifvande försiggått utan författarens åtgärd, Stilen är derföre vantårdad, ojemn, ofta incoriect, men arbetet har den förtjenst, som goda föreläsningar allud 4u-, att lyfta läsaren till samma grad af vetenskaplig bildning, hvarpå läraren sjelt står, att väcka och underhåila ett lifligt intresse hos lärjungen, och att åt lyckligare begåfrade naturer gifva en eggelse och en fart, som för vetenskapen i framtiden kan bära de lyckligaste frukter, Läraren äger i allmänhet i sitt ämuv en större trihet än handboksförtattaren, men hinns åsigter böra hafva en vidsträckthet och en allmänlighet, som bevisar hans förmåga, att i fenomesneruas inre kasta en blick, uppfattande deras orsaker, samimnanhang och väsende så klart, som menniskosvillets svaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och den praktiska erfarenheten gitva vid handen. Denna förmåga — jag tvekar icke att säga det — denna förmåga har Schonlein. Visserligen är man icke alltid tilltredsställd af hans åsigter, visserligen äro de någon gång icke praktiskt användbara, mon man skall icke upphöra att läsa honom med lifligt intresse, och äfren den på egen erfarenhet rika läkaren skall alltid med nöje återfinna många egna dunkla ideer klart framställda, mången egen erfarenhet besannad. De Tyska upplagorne äro antingen at okunnighet eller vårdslöshet hos utgifvaren ganska illa rediscrade och julla med varställande tryckoch skriffel. Dessa har öfversättaren, så vidt det stått i hans förmåga, rättat. Man har likväl föreslagit henom en total omarbetning at hela boken, men enligt hans öfvertygelse skulle derigenom den originelitet, som utmärker densamma, och med denna dess hutvudsaklga värde gått förlorad. En annan brist, som i en handbuk, isynnerhet i en Tysk, skulle vara oförl:tbg, men hvilksn må ursäktas i en utgilven lirokurs, är bristen på littesatur. Denna har Otversättaren 1cke kunnit afhjelpa, i anseende till sin aflägsenhet från större boksamlingar. Några luckor har han deremot bemödat sig att tylla t. ex, om den Asiatiska Choleran, hvilken författaren aldrig trodde skulle uppnå Europa, och hvilken han dertöre blott i förbigående vidrört, hvilkea prognostik vi, ty värr, icke funnit besaunad, samt Rheumatismus cysticus, hvilken troligen geaom redaktörens vårdslöshet blifvit utelemnad. 6 AT Tr