Aftonbladet – 4 oktober 1837, sida 2

-amställa förslaget derom. Läsaren torde nem-fi gen påminna sig, att Hr Premieriöjtoanten ik nemarck förlidet år ställdes under ulltal förls et han begagnat just ifrågavarande bestraffnings: ätt, och denna sak är ännu icke slutligen aflv jord, ehuru hvarken den eller ett annat åtal! not samma Hr Premierlöjtnanut för ångfartyget I )dins förstörelse, hvarigenom staten förlorat om1 ring 100,000 iidr, lagt hinder i vägen för Hr Enemarcks vidare befordran under tiden. Att vid sådant förhållande, och innan frågan om bel: straffaingens obehönghet eller ej blitvit definiift afgjord, formligen medgifva samma bestraffning, lärer regeringen rätteligen funnit olämpligt, hel:t det skulle, om icke helt och hållet binda händerna på domaren, åtminstone tydligen för laga verkan af en möjligen i strid dermed blifvande dom. Då vi förut hörde omtalas, att ifrågavarande lagförslag var å bane, föreställde vi oss, att det äfven skulle åtföljas af något annat, till förekommande af Krono-ångfartygs förstöring eller skadande. Läsaren erinrar sig ännu, utan tvifvel, att äfven ångfartyget Gylfe sistl. år led ett hafveri uti rännan vid Malmö, och der förlorade en stor del af sin lös-köl, hvarföre det måste sändas till Carlskrona till en reparation, som säges hafva kostat omkring 4000 Bdr. Man förun rade sig re?aa då, huru kölen kunde stötas af i rännan vid Malmö, då fartyget ej bade satt på med någon fart derstädes och ingen sten fanns i bottnen, och ryktet har sedermera allt mer spridt sig, att skadan egentligen skulle varit följden af en påsättning af fartyget i Calmarsund nattetid under nedresan, fastän sådant aldrig blifvit officielt omtaladt. Huru nu härmed må förhålla sig, så är det förvånande, att emot vanhg kutym, alls ingen krigsrätt blifvit hållen, angående orsaken till en skada, som förorsakat I staten en så betydlig utgift. Sådant synes dock hafva bordt ske redan af det skälet, att vederI börande lotsbefäl till Lotsdirektören inberättat, latt lotsen ej varit vållande till skadan i Malmö, hvilket ock i sig sjelf är klart deraf, att om det : lotsens fel, så hade han ej undgått anmsvar. Både af denna orsak och om verkligen fartyget satt på i Calmarsund, synes det, som om en person, hvilken står så högt i ynnest, som PremierLöjtnanten Oxehufvud, och sjelf är så sträng emot andra, under utöfningen af Isitt befäl, icke borde, om han verkligen skulle vara oskyldig, låta en sådan misstanka komma E till last, utan sjelf yrka på en un iersökning vid KrigsRätt. Den, som för öfiigt vill känna sakens närmare sammanhang, behöfver a derom fråga det öfriga befälet på Skeppsholmen, der den så ofta utgjort och ännu utlgör ett samtalsämne, och gifvit anledmag till så många betraktelser öfver kapitlet konsiderationer, att vederbörande omöjligen kunna sakn; kunskap derom, äfven om icke blotta plgter fordrade, att KrigsRätt skulle anställas. Om er förlorar den minsta Kronu-persedel, s I företages genast KrigsRätt, men cenna lång betydligare förlust har blifvit förbigången mer tystnad. rna TA