Aftonbladet – 2 oktober 1837, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Det var ett verkligt nöje att se det lif, som n obetydlig anmärkning i detta blad för några agar sedan i afseende på theaterpolemiken satte de öfriga tidningarna. Läsaren torde erinra ig några reflexioner, som vi gjorde öfver den erdeles otur theaterstyrelsen hade haft att visa från sig jast de trenne pjeser, hvilka sedan unler de båda sista åren gjort mesta effekt och sifvit mest folk på Djurgårdstheatern. Denna umständighet bade icke blifvit releverad af de Yfriga tidningarna, hvilka eljest, med samna tapperhet som de förut lofsjungit den värvarande 1 heaterStyrelsen, nu sqvadrone a mot densamma, för att gifva allmänheten ett bålt begrepp om ett kurage af samma slag, som vi togo oss friheten att erinra det kamaillans tidningar ofta visat mot nämnde styrelse, när det fordra:s någon diversion af allmänna uppmärksamheten från vissa politiska frågor för dagen. Att vid sådana tillfällen theaterns gebit tycktes hafva liksom efter ofverenskommelse blifvit upplåtet till en gemensam allmänning för en och annan parforce-jagt, minnes man ävnu väl af Kamarillans fordna favorittidning Fäderneslandet, mot hvilken Dagligt Allebanda den tiden serdeles ifrigt tog den nuvarande theaterstyrelsens försvar. Imedlertid satte denna anmärkning nu en sådan eld i våra värda kolleger, som om de allesamman hade varit blåntåttar. Minerva började redan andra dagen ursaka sig och tala om de af trycket utgifna handlingarna om theaterns förvaltning. Dagligt Allehanda slog för ärlighetens skull om frågan så; som om Aftonbladet hade formligen uppträdt för theaterstyrelsen, mark väl, genom den artikel, som egentligen innefattade klander å berörde styrelse, och upplyste oss, att theaterdirektionens ledamöter äro Kamarillans protegcer, hvilket är tvoligt nog. Freja åter, som, oaktadt sin förvandling från jungfru till mamsell, och fastän hon på den sednare tiden sminkar sig, nästan mer än någonsn tyckes excellera i pigkammartonen, hvilket ger stor anledning till den förmodan, att hennes egentliga uppfostran skett på något närningställe, förvrider i förskräckelsen sitt lilla uppnäsiga anlete till ett verkligt furieporträtt, och börjar emot Affonbladet uppräkna alla theaterdirektionens synder, hvilk: vi sannerligen icke rå för, så mycke mindre som det vil uppräkningen visar sig, at Freja dervid hittat på just sådana anmärkningar som förut och först stått att läsa i Aftonblade! såsom angående den Kungl. theaterns förlust ge vom Hr och Fru Torsslows, Mamsell Wider: bergs med flera skiljande derifrån, om en gagerande al flere öfverflögiga sujetter, m. m På det att nu ingen må märka, att Freja på det sättet lånar tankar af den som honm vil e