Aftonbladet – 30 september 1837, sida 3

ANNONSER. TILL SALU FINNES: I Bokhandeln hr utkommit: Allmän och Euskild PATHOLOGI och THERAPE efter JL. Schonlein; Första och Andra Delen, hrardera för Subskribenter 3 Rdr, andra köpare 4 Kdr. Planen af arbetet angilves i företalet sålunda: å sednvare tider hafva flera ganska förtjenstfulla handböcker i medicinen utkommit, utarbetade med den största omsorg — men ull största delen utgörande eompilitioner och afskrifningar efter äldre 1förtattare, och hvilke vanligen betraktas såsom skolböcker, bortläggas efter en tråkig genomläsning, utan att hos den Jäsande qvarlemna annat minne, än ett oredigt intryck at hopade sjukdomsbeskrifmingar, oita utan sanving i verkligheten, och at töreskrilter och recepter lamplige tor dan tid och den sj.tsdomsconstitutios, under hvilken de utgåfvos, men med tideu och prötnirgen oita förlorande största delen al sitt värde. SchOrleius ebete är icke anpat än ett mundtligt föredrag, hvirs upptecknands och utgifvande jörsiggått utan författarvus åtgärd, Stilen är dertÖre vanvårdad, ojemn, ofta incorsect, men arbetet har den iotjenst, sum gora ferelasningar alltid äga, att lyfta läsaren till samma srad af vetenskaplig bildring, hvarpå läraren sjelt sår, att väcka oh underhåla ett iiibgt intresse hos lirjungen, och att åtiyckligare begåtvade natuser gilva en egselse och en fart, som för vetenskapen i framtiden kan bära de lyckLgaste irukter, Läraren äger i allmånhet i sitt ämuv en störie frihet än handbuksforfattaren, men hins åsigter bora hafva ov vidstäckthet och en allmanlighet, sum bevisar hans förmåga, att i fenomenernas inre kasta en blick, uppfattande deras orsaker, sammanhang och väsende så klart, som menniskosvillets svaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och deu praktiska erfarenheten gitva vid hacden, Denna förmåga — jag tvekar icko att saga det — denna törmåga har Schonlein. Visserligen är man icke alltid tilliredsstätld af hans åsigter, visserligen äro de någon sång icke praktiskt anvandhara, men man skall icke upphösa att läsa honom med Lfligt intresse, och afven den på egen eriarenhet rika läkaren skall alltid med nöje återlinna många egra dunkla ideer klart framstälide, mången egen erfarenhet besannad De Tyska upplagorne aro antungen af okunnighet eller vårdalosbet hos utgifva en ganska illa redigerade och sulla med varställande tryctoch siriffel. Jessa har ötversättaren, så vidt det stått i hans förmå ga, rättat, Man har likväl föreslagit henom en total omarbetning at hela bosen, men enligt hans öfvertygelse skulie derigenom den originalitet, som utmärker denscmma, och med denna dess hutvudsakliga värde gått förlorad. En annan brist, som i en handbuk, isynnerhet i en Tysk, skulle vera otörlåtlig, men hvilken må ursäktas i en utgifven lärokurs, är bristen på litteratur, Denna her otversättaren icke kunnst afhjelpa, i anscecde till sin sfligsenhet tråa större boksamlingar. Några luckor har han deremot bemödat sig att sylla t ex, om den Asiatiska Cnholeran, hvilken törfattaren alurig trodde skulle uppnå Europa, och hvilken han deriöre blott i förbigående wvidrört, hvilken prognostik vi, ty värr, icke funnit bessnnad, samt Rheumatismus cystivus, hvilken trolizen gexom redakiorens vårdslöshet blifvit utelemnad,