Aftonbladet – 28 september 1837, sida 1

i Stockholms Borgerskaps alstes ta! för närings tvånget. I En grof mbrottsstöld skedde i går natt här staden vid Clara Bergsgränd, hvarvid allt bords Jöltver. åtskilliga nipper, gångkläder och e imångd linne bortstals. Vi känna ej huruvid någon spaning ännu erhållits på tjufvarna. I FÖRR OCH NU OM TRYCKFRIHE I EN. . Elt bidrag till pressens historia. Atskilliga läsare af det Tolfte Aftonblade IN:o 1, som i går utgafs, hafva funnit sig ser. I deles intresserade af att genom det der meddelade utdraget ur tidningen Polyfem erfara, hura den nuvarande redaktionen af Svenska MiInerva i sina unga dagar tänkte i åtskilliga ämnen, och jemväl om excellenser. Nu går det i bemälda redaktion mycket till sinnes, att frii herre Berzelius och historikern Strinnhbolm , tvänne af de förnämsta namn fäderneslandet äger inom snillets och vetenskapens verld, och jhvar i sitt fack lika utmärkta genom det klara Loch iutagande framstållsningssättet i deras skrifiter, blifvit till Ledamöter i Svenska Akademien I föredragne framför blåa band och riksherrar. Hela Jakademiens id anser hon förfe:ad, om icke notabiliteterna i staten och i vitterheten höja hvarandra ömsesidigt, det vill säga, om icke snillet kryper upp på axlarna af rang och titlar, for att blifva bemärkt, värderadt och ansedt af nationen. ! Det är möjhgt, att Minerva må hafva rätt :häruti, hvad beträffar Akademiens bestånd såsom auktoritet i srillets och smakens republik, hvilket väl kan erfordra allt det understöd, som yttre glans och attributioner, Stånd; drabanterna, inclasive kunna förläna, ty om snillet skall låta binda sig af autoriteter, så måste banden visserligen vara både blå och breda; men är det fråga om den glans, Akademien kan hemta från utmärkta namn, som också betyda något nu för tiden, till och med i Sverge, så har väl sällan ett bättre val blifvit gjordt, än af de nyssnämnda, hvilka båda kuuna sägas hafva ett europeiskt anseende, då det ena är ett af de främsta tidehvarvet äger på vetenskapernas rangordning, och det andra redan finnes öfverflyttadt till andra länder och der njuter ett förtjent anseende. Att Minervas Redaktion icke tänkt alldeles på samma sätt i sin ungdom , hafva vi sett af det i vår gå dags-tidning införda utdraget. Skillnaden mellan förr och nu hårröor naturligtvis af denna tingens förävderlighet, hvaröfver Koizebue en gång skref en bok, kallad: Filibert, elter ställningar och förhållanden. Nämnde bok innehåller just några exempel på, huru man tanker, innan man blir inklämd i sällningar och förhållanden och huru efteråt. Utan att likna Minervas Redaktör vid den känslosamme Filibert, har han likväl med sitt exempel gifvit bekräftelse på samma sens moral, för hvilken nämnda bok är skrifven; och det icke blott i frågan om Akademier och Excellenser, utan äfven och ibland annat i fråga om tryckfriheten. Penna hör ock till de ämnen, som pvumera serdeles intressera den officiella eller kamarilla-pressen. Den stackars HofKanslern år icke sällan förebråelser från detta håll, att han icke drar in och åtalar tidningar nog ofta, ander det vi andre tycka, att man hos hesagde embete röjer en indragningslust stå stor som xrafterna gerna kunna medgifva. Emellerud torde de intressera att se hvilka åsiger Minervas Redaktör hyste i samma ämne, innan ställningar och förbålianden inträdde. En ganka klar kunskap härom får man af ett par ippsatser i den förutnämnda af samma Redakör utgilne Polyfem, hvilken ock kallades ctt Had att läsa på sängen: en titel, hvaraf man nnver, att Redaktionen redan då åtminstone i tt afseende kände företrädet af att alltid befina sig i en lämplig position.. Detta blad skrefs 811, således icke låvgt före indragningsmaktens nförande på den märkvärdiga reaktionsriksdaen, och det synes tydligt, att man. redan hae någon aning om hvad som förehades till inkrävkning i yttranderätten, emedan Hr Asklöf sin tidning yttrade sig energiskt emot en såan befarad mesyr. Se här ett utdrag af arkeln: vi skole vidare återkomma till fortsättingen, helst sådant äfven i sin mån hör till en kännedom öfver Pressens ställning, som i förbundit oss lemna allmänheten, och hvil