ning med aristokratiens till en del lyckade bemö danden att, isynnerhet under den så kallede frihets tiden, grunda stångjernssmidets bestånd på bergs manna-näringens planmessiga nedtryckande, förmådd: att göra tillämpningen deraf alldeles om intet; ehurt det likväl sedermesa (år 1803) lyckades en ännn lef. vande Stetsman att, till heder för sig och till de allmännas båtnad, ånyo bringa sakerna derhän, at samma ide, åtminstone under vissa vilkor, kunde vinna till:mpr ag utom Bergslag. BergsKollegi förtjenst inskränker sig derföre nu egentlizen endas dertill, att åt en redan förut hyllad sann ide söks bereda en efter närvarande omständigheter lämpad så beskaffad utsträckning, hvarisenom äfven Bergslagerne kunde få erfara de välgörande verkningarnt af jernhandteringens utaf sjelfva tidsförhållanderne, och i trots af skråväsendet, nästan framtvingade högre industriella utveckling. I anseende till den andra frågan, angående tillökning i smidet vid de jemverk, der helfrihet för härdsrne ej kan vinnas, hvarom lDDagblads-Insändaren, säkerligen emot bättre vetande, velat insinuera, att BraksSocieteten ej skulle hafva varit af samma tanka som BergsKollegium; så hänger likväl dermed så tillhopa, att BergsKollegzii förslag til smidesstadgan har uti 18 följarde o: rdaiydelse: De pjernverks-ägare, hvilka icke anmäla sig till fri smidesrätts erhållar de, eller icke kunna uppfylla de vilkor, som dertör blifvit bestämde, varda i allo bibehållne vid de rättigheter och skyldig heter, som hittills utkomne författningar innehålla.n Då nu hvarje sakkunnig person ganska vil vet, att, venligt 1303 års Kongl. Förordning, alla de Härdägare, som kunna visa nödig skogstillgång för ökadt smide, utan tackjernsblåsningens eller andra bruks förnärmande, oredan hafra sig ,rättigheten, tillertänd att vinna tillökning i smide et så lärer det för varje opartisk granskare vara åskådligt, om och till vad grad BergsKollegium och BruksSocieteten, ens it: denna speciella fråga. vait huvudsakligen af lideles motsait tanka, på sätt sem Dagblzds Insänlaren och efter honom Svenska Minerva för den 12 eptember oriktigt föreburit. — Mean undersöke deröre, en annan gång, först och döme sedan! — Jetta må tili en början vara nog sagdt om den heyktade Dagblads-artikeln vid genomläsningen hvarf mången kännare, just till tölje af de, utaf ingen erklig sakkännedom motsvarade och derföre i saning löjliga anspråken,, lärer hafva erfarit samma obehag, hvars naturliga uppkomst under enahanda örhållanden, DagbladsInsandaren, vid slutet af sin rtikel sjelt så träffande skildrat.