Aftonbladet – 27 september 1837, sida 3

— Bevis på vanans makt. Vu Lockhsrts lif of IWValter Scott förekommer följande anekdot I samma klass med mig i skolan, säger der ryktbare novellisten, var en anzan go:se, som altid stod Primus, och som jag, oaktadt alla mina ansträngningar, aldrig kunde komma framför. Jag måne försöka hvad som helst, så be. höll han sin plats, till dess jag en dag märkte, att när en fråga ställdes till honom, fumlade han altid med fingren af eva handen på ne d-rstia knappen i sin vest, Jag blef derföre angelagen att taga bort denna knapp och sprättude också 1 ett elakt ogonbiek hemligt bort den med en kmf. Jag var myeket orolig eeh ifng att se, hvad detta skulle halva för verkan, och det lyckades alitför väl. Vid nästa fråga började havs fingrar åter söka efter knappen, men funno den icke. I sitt bryderi tittade hen efter, den men kunde nseturligtvis icke se mer än känra den. Harigenom råkade han i foörvirring och jag tog hans plats, hvilken han alldrig mer återvann. Jag tror icke, att han någonsin misstänkte upphofsmannen till den lilla ogerningen, men väl vet jag, att jag sedan alldrig i hela min lifstid kunde traffa) honom uan att det klack i mig, och ofta beslöt jag att på något sält reparera det onda jag gjort honom, men det förblef ty värr vid goda förejatser.