ev ensam, Cen åldrige och eriane, ullherio:tjen, sten at att hafva insett, det medgifsamheten Åt viss2 ropande och soilande interesserade ) gått nästan ör långt På ett annat ställe yttris det åter: Jen st:rke och tilltagsna — nog hjelper den sig: v, om ej annat leder till målet, så tvingar han sig såsom Riksdagsman tll alla billiga (!) fördevlar: men den svage och foglige — den står hjetplös och blifver nedtrampad, så framt icke sty elsen sätter honom i lika tillfälle med den starke stt genom kunskaper och flit söka sia förkofrann 1) — Och vidare igenfinner man derstädes afven ioljande galimatias: Såsom skäl för de mäktissres hegäran (2?) att få en i lagen grundad rätt att ärossa (?) de miudre (och svagare) Sruksegarne och Bergsmänuen, hvilkas röst aldrig i denna fråga fått höras (?) andrages, att fäderneslandets väl, statsmanna-rättvisa och billighet :o. dra dietta (?) på det att handterinugen må kurni bedrifras at dem, som ega iörlagsstyrka,, eller ven tillverkning, som uppgår till 300 eller något arnat större antal skepp. smide. Detta inåste men medgifva vara en höst besynnerligt lära, s m dock s5ges utgöra grunden för de Engelska, Nordamerikanska och Beigiska ekonomiska lagarna. Möjligt vär, att Aftonbladet yttrat något sådant: men att det icke så törhåller sig det vet hvar och en, som utur pilit!iga urkunder hemtar sina kunskiper; (2) och om det så vore, så finnes intet skäl att eltergöra n sådan galenskap. När man läser detta slit så föres man ovilkorligen på den twurkan stt törtatren måste vara en af desse vsvage,, som s!yrelen icke satt i tillfälle att genom kunskaper ochi it söka sin förkolran; ty eljest hade han aldrig kunnat skrifva på detta sätt. — Men det enfaldiga krifsättet väcker ändock mindre vår förundran in len omstindigheten, att eni saken både theoretiskt. ch praktiskt så okunnig person som artikeltöriatren, vågat, kanske af idel lycksökeri, till-väta sig en talan, som at ingen kunnat sämre utoras än han gjort det. I anledning af artikoln i Stockha!ms Dagblad Nri i!, som utmärker sis för en viss anspråksiullhet amt några i en myndig ton framkastade trån det-; håll lika obehöriga som löjliga vinkar. må den . märkningen först här göras, stt, ehuru D:gligt Ali-handa på ett kanhända oskickligt sätt u:i irågan om .midesstadgan inblandst Presidenten Friherre af Nordins personlighet, så står det duck fast, att med de wnämnde löftena sig så förhåller: att Berge sollegii Presidsnt vid bergsundersökningarne visserisen både åberopat och sjelt vppläst eller upplösa. åtit Kong!. Maj:t nådiga bref till Bergskollegium af :.n Y Mars och 24 M:j 1333. Men såvida som desca Kongl bref tilläfventyrs kunna anses innebära vågra ;löitern, eiler grundade amledningar till opp om större filihet än dittills vid Sventa jernhandteringens bedritvaacdse, så lärer erföre ej kunna påstås, att det varit Bergskollegii resident, som gilvit dem? Medgifvas må det likvål, t bemälde President, likasom de fleste bruksegare, rde haft orätt deruti, att i förväg hoppas på t snart afskaffande at de uppenbara missbruk h den olikhet i rättigheter, som i anseende 11 smidesprivi!egierne och deras gagnande xu verkesen ega rum, i synnerhet af den anledning att konollsystemet hvarken hittills i allo tillämpats ller hädanefter kar hendhatvas, just emedan utt jängt handhatvande derit skulle göra systemet, både ir det eliminna och näringsidkarne, ännu sörderfsare, än det isig sjelft är. Huru föröfiigt Bergs-j slegium i förslaget till smidesstadgan förmått :örena e stridiga interessena, kan imedlertid bäst inmtas st sjelfva motiverna till förslaget, när doj införas med Bruks-Societetens yttrande iämet I). Kanske hade duck Bergskollegium, äfvensom; ss President, bort aldeles afstå ihån sina bemönde att i förslaget till smidesstagan få de serskili vbruks-interessena inom och utom bergs-!; j l I z så afvägde, att bergsmännens fördel och ndets allmänna väl dermed kunna så tillssmmans. I Ien tilläfventyrs anade hvaken Bergskollegium eller I resident då, att likaren for vigternes justering i ulle behötva lånas från främmande håll, eller! vöjligen kunde finnas till sa!u hos Polisblidets insändare. Beträffande sjelfva hufvudfrågan, eller BergsKol:gii förslag till nya smides-stadgan, så har Insända:n uti Stockholms Dagblad egentligen fästat sig vid svenne omständigheter. Han har nemligen funnit sig ött deraf, att en ide genomgår hela BergsKol-l ii förslag, den, att oinskränkt tillverkningsrätt I4 århundraden medgifven skräddare och skomakare a. fl. fobrikanter) också skulle, emot derefter läm1 id d skatt, förunnas bruksidkare och bergsmän i allmänbet, scm styrka sig äga eller kunna dispone-j( ra nödigt kolfång för verkstadens eller härdarnes drit1 vande hela året igenom och vidare anmärker In-: indaren, hurusom Bruks-Societeten, som i J nderdånighet tillstyrkt nådigt bifall till BergsKoli J coli förslag med några få temligen likgiltiga modili-A ationer, derjemte i dess underdåniga yttrande be-lr Ärt, vatt jemväl ägare af sådana jernverk, der härd5 frihet eller oinskränkt tillverkninasrätt ej kan vin: vas, må erhålla privi!egium å tillskning i smidesvrätten, en förmån, den Insändaren falskeligen föreifver, att BergsKollegium skulle i allo hafva afstyrkt. Hvad den ifrågakomne ideen om oinskränkt smilesrätt angår, så hafve vi härmed velat upplysa både Stockholms Dagblad och dess bergslärde Insändare derom, att samma ide bvarken är ny, ifrån utländningen införskrifven, eller eljest för allmänrna säkerheten, eller venskildes äganderätt på minsta sätt vådlig: ty den har här i Sverge giort sig sållande åtminstone i tvenne århundraden, före den ud, då bruksäganes ih bördes afundsjuka, i föreI Utan tvifvel hafves här afseerde på da tryckta snmärkningsskrifterne, deruti ingenting annat förekommer, än ett idkeligt if venskilda inte