må det qvarstå som ett bevts på Allehandas nna takt; om det skett genom tumning,, måste man medgifva, att denna blifvit med framgång använd. Huru belåtne vederbörande varit med Allehandas åtgärder i denna sak, visar sig dels deraf, att man icke ansett behöfligt att med ett enda ord i Statstidningen eller Dagbladet förklara sig angående den förolämpning mot gästfrihetens lagar, som onekligen ligger uti främlingars bortvisande utan uppgifven orsak, dels ock deraf, att Freja och Minerva genast skyndade att taga Allehanda under armarna i dess kinkiga belägenhet, under det Allehanda sjelf ytterligare krönade sina försök att afleda uppmärksamheten från hufvudsaken, med att kalla Aftonbladets anmärkningar för stummande fraser. Det är likväl temligen tydligt, att om den exekutiva makten, genom en författning, som den sjelf utfärdat, tillerkänt sig sjelf ett godtycke, så blir det icke nog med att tillkännagifva att sådant skett, för att få godtycket afskaffadt, helst man kan vara öfvertygad, att vederbörande hos oss icke i första taget släppa en makt, som de en gång fått i händerna, den må huru som helst hafva tillkommit. Vill man skaffa bort ett sådant godtycke, som finnes leda till missbruk i utöfniogen, så är och blir väl det enda sättet, att ohöljdt framhålla missbruken när de inträffa, och i samma mån som en åtgärd är godtycklig och saknar stöd af lag, i samma mån blir det oförklarligt, att den som uppgifver sig strida för det lagbundna samhällsskicket, kan låta begagna sig att framkasta ursäkter för åtgärden. Nu har Allehanda sjelf uppgifvit, att icke ens något protokoll angående Hr Scherer hade blifvit fördt i polisen, och således icke ens den första yttre formen af en leglig procedur der blifvit iakttagen, och ändå gör sig Allehanda, genom sitt sätt att gå till väga, till den förnämste försvararen af vederbörandes åtgärd, och talar om (i X:ro 91) af huru föga vigt det är, att forska eller spionera efter de, i hvilket fall som helst t.lfälliga anledningarna till Hr de Scherburgs förvisning, samt om Aftonbladets sarkasmer öfver ett enstaka fall. — Det är likväl just i sådana enstaka fall som vederbörande stundom äro synnerligen belåtva att få ett handtag till hjelp och understöd; och man kan vara öfvertygad, att om blott ingen rör vid de enstaka fallen, d. v. s. utöfningen af makten, så tåla vederbörande gerna wid, att det skrifves litet mot sjelfva Förfaitoingarna, hvilka det icke är så lätt att ändra, helst i fall sådant måste begäras i önskningsväg. Det är visserligen sannt, att Allehanda nu till slut råkat i något bryderi öfver sitt förfarande i detta ämne, hvilket påtagligen synes af dess bevekliga yttrande att det ej begär bättre, än att få vara i fred för Aftonbladet; men vi kunne ej hjelpa, att denna önskan icke af oss kan genast efterkommas. De serskilda organerne af periodiska pressen, men i synnerhet Aftonbl. och D. A hafva genom en följd af omständigheter under en längre tid kommiti ett spändt förhållande till hvarandra, som nu mera svårhgen kan upphöra, utan en fullkomlig och tydlig exposition af deras ställning såväl inbördes som till allmänheten. Hela denna allmänhet kan vitsorda, att vi alltid, vid föregående tvister med Dagligt Allehanda, så mycket som möjligt sökt undvika, att ingå i en sådan närmare undersökniog, af farhåga att derigenom gifva ny näring åt skriket, det vi ville uppäta Allehanda, ett skrik så mycket mer ogrundadt, som det utan svårighet kan och skall bevisas, att vi handlat aldeles i motsatt anda, och med den fullkomligaste oegennytta och välvilja i frågan om Allehandas prenumeration. Men det har nu kommit så långt med Allehandas ärlighet, att det icke allenast icke erkänner sina egna ord, äfven om de citeras med angifvande af nummer, spalt och rad, och fräckt förnekar eller låtsar ignorera de uppenbaraste facta, såsom det skett i den tvist Läsaren sett prof på under de sednare dagarna, utan till och med i samma nummer, hvarest det säger sig aldrig hafvaanfallit Aftonbiadet) tagersintillflykt till den gamla strategien, att i fråga om en helt annan sak, åter söka beljuga och pvedsmutsa Aftonbladets förläggare, och diskreditera dess enskilda bokhandelsföretag. Huru hejdlöst och fritt från alla band af sanning och ) Aldrig!! hvad äro då de ständiga anfallen både mot Aftonbladet och specielt mot dess förläggare, som just egentligen utgått från Allehanda. eller den nobla generalstormning på