Aftonbladet – 25 september 1837, sida 3

Nå, Berthus, nu är allting uppgjordt, SOM u ser. Gå nu och väck upp din Engelsman, uder det vi tackla min snipa och sätta i ording proviant för vårt krysståg. Men förmå hoom att, i fall det låter sig göra, icke medtaga in clagiue, ty, som du vet, så är det golt till jös att kunna se obehindradt framför sig och e akt på sina kranbalkar.n ,Jag lofvar dig, att claquen skall komma m bord, men intet genera dig. För att cke väcka några misstankar, skall jag för öfrigt ätta på vår flykting en af mina uniformer, så tt snokarne, i fall vi träffa några sådana, må aga oss alla fem för officerare af sjöstaten. yBravo, bravissimo! En Engelsk kommodor klädd en skeppslöjtoans uniform vid kejserliga marinen! Våra vaudeville-forfattare, som f n må taga, hafva ännu icke hittat på hågot sådant, det kan jag svära på. Men, mine herrar, innan vi skiljas åt, föreslår jag församlingen att votera en tacksägelse-adress åt vår vän Berthus för det nöje, han förskaffar oss. Ar det inte rätt 2 Ja, ja, det är rätt och tillbörligt. Berthus emottag vår uppriktiga och enhälliga tacksägelse, och försumma intet ögonblick, att föra er Engelsman om bord till oss Innerligt nöjd med sina vänners goda sinnesstämning, skyndade Berthus hem att väcka Atchinson, hvilken redan sof af alla krafter. Med några ord underrättade han i hast kommodoren om den uppgjorda planen och om den roll, denne skulle spela i det hilla nattliga uppträde, han och hans kamrater tillställt, för att gynna hans flykt. Atchinson gillade allt och klädde sig ganska lugnt, utan att hafva någon invändning mot förslaget. Endast då han skulle lemna sin claque, för att satta på hufvudet en af Berthus uniformsmössor, bad han sin vän icke glömma att lemna hans claque till den officer, med hvilken han varit nära att få en träta på spektaklet. ,Denna claque, tillade han, skall påminna honom om, att jag avsett mig lycklig att kunna göra honom detta lilla offer och skall, i brist af något bättre, uttrycka den erkänsla, hans ädelmod inger mig. De båda vännerna begåfvo sig nu till det ställe på stranden, hvarest de vantades af de tre officerarne, som vero delaktiga i anläggninen. Båten lade ut med landtbrisen, som innan kort dref dem ut från redden, hvilken den vackraste höstnatt redan höljde med sin skyddande skugga Mot kl. 4 trodde sig en af sällskapet, på föga afstånd från udden La Hogue, upptäcka ett stort fartyg, hvars massa, mörkare än de omgifvande skuggorna, tycktes likna en fregatt eller aunat krigsfartyg — Styren med trygghet mot detta fartyg, sade nu Atchinson ull sina befriare, ty, hvilket det än må vara, blott det är Engelskt, skall det taga mig om bord, och jag skall då icke längre behöfva darra för er, som så ädelmodigt blottst-lt er I framtid och kanhända ert lif, för att rädda en I främling, jag vågar icke mer säga: en fiende.n Knappt hade han ytrat dessa ord, förran man .lemellan båten och fartyget blef varse en slup, som rodde med jemna och starka årtag. Så Isnart de båda farkosterna voro nära hvarandra, lIhördes en röst från den fråmmande, som frågade den franska båten, hvarifrån han kom? På denna fråga, som gjordes med Engelsk accent, svarade Atchinson genast: Det är jag; läggen till och för mig om bord på min fregatt; min löjtnant har redan allt för länge väntat på mig. Då de Engelska matroserna igenkände sim kommodors röst, upphäfde de ett högljudt glädjerop, och midshipmannen, som förde befälet, frågade Atchinson, i det han lade till, genom hvilket underverk han af en fransysk båt fördes om bord, då hela besättningen trodde, att han fallit i fransk fångenskap? Det skall allud bhfva för er en hemlighet, svarade Atchinson, ,och för mig en evig anledning till erkänsla mot den ädelmodigaste nation i verlden. Sedan han omfamnat sine befriare, slet ban sig ur Berthus armar, och då han redar hade högra foten på sin slups reling, sade han: A propos, min vän, jag har glömt att fråga en sak: År ni gift? Nej. pHar ni någon ieklination 2 vAlldeles ingen. Men hvarför dessa frågor 2 nJo, ser ni, jag har i England en ung syster, som man finner vacker, som åtminstone är rätt hygglig, och som blir rik en dag. Vill ni gifta er med henne, om jag skiekar henne till er med det första parlementär-fartyg Men. min vän, är det här ögonblicket att