Aftonbladet – 25 september 1837, sida 2

ar der, både män, qvionor och barn, erhöll n Rupi. Hela deu utdelade summan steg till rer än en million Rupier, och en oändlig mängd arn framfördes eller jånades för tillfället, för it erhålla sin del i gåfvan. Det var ett högst närkligt skådespel att se 60 till 70 elefanter öra sig bland denna massa, utan att skada nåson. Andra morgonen åtföljde Engelsmännen tadschan, för att först bivista utdelningen af llmosorna och sedan taga brudens utstyrsel i ;gonsigte. Det första skulle man ansett för sanska svårt vid en så stor mängd menniskor; sådant var likväl icke fallet, ehuru dei räckte änge. De emottagande voro nemligen ruudt omkring omgina af trupper, och drefvos derefter tillsammans, hvarpå trupperna, en man högt, bildade en spalier, som höll mer än 9 eng. mil i omkrets. I denna spalier voro 80 utgångar, och vid hvar och en af dem fingo de utgående sin allmosa. Brudens utstyrsel var praktfull. Hon erhöll elfva fullständigt rustade elefanter, 101 hästar, lika många kameler, bufflar, kor och kalfvar, en lysande samlivg af shawlar, hvaribland åtskilliga de skönaste man någonsin sett, ganska vackra juveler och prydnader af alla slag för sin person, alla möjliga slags husgeråd för hennes rum, möbler, vagnar, palankiner, till och med grytor och pannor för köket. Med ett ord, den unga damen, som är 10 år gammal, hade icke skäl att beklaga sig öfver en njugg utstyrsel. — I Hyderadab föreföll i Mars månad detta år en uppresning, som kunnat hafva ganska betänkliga följder, utan de engelska auktoriteternas kloka och beslutsamma förfarande. En morgon, då Mahomedanerne skulle begifva sig till sin förnamsta moske att der hålla sin gudstjenst, funno de till sin outsäghga förskräckelse, att man der om natten slagtat ett stort svin. Stycken deraf lågo ännu på golfvet; på trappstegen funnos spar af hjernan, och hutvudet stod med vidt utspärradt gap i försalen. Underrättelsen om denna skänaliga gerning spridde sig genast; Araber, Robiller och Pataner trängdes hoptals dit, förbannade upphofsmannen och svuro blodig hämnd på alla deltagarne i helgedomens profanation. Saken var verkligen brydsam. Befälnafvande officern, efverste Trueman, lät genast alla trupper samlas på sina larmplatser, och anmodade derefter några Mahomedaner att aflägsna det misshagliga föremålet ur : moskcen, samt rengöra stället, under det han sjelf lofvade vidtaga alla anstalter till gernings I männens upptäckande, Hans befallning verkställdes likväl icke, emedan Mahomedanerne yrI kade, att undersökuvingen först skulle föreiagas. ! Ötversten låt imedlertid icke förvilla sig häraf, lutan afsande en kapten med 100 Europer att I bortskaffa svmet, blodet och hjernan, uppgräfva ljorden rundt omkring och rena stället. Sedan lIdetta skett, lugnades pöbeln ändiligen och I skingrades småningom. Gerningsmannen bar limealertid blifvit upptäckt och fängslad ; han lär en tross-knekt, och har begått detta vanhelgande af hämnd, till följe af en träta, som han hafi med Cutwalen (högsta polis-emI betsmannan). Karlen skall ställas inför en krigsrätt, och man är nyfiken att se hvad hans straff kan blifva. Utom Truemans energiska förhållande, hade saken kunnat blifva allvarsam, ty Hyderabad är likaså full med fanatiker, som kanhända någon stad i Asien. ; — Dost Mohammed, Kabuls beherrskare, befindner sig i en ganska svår belägenhet. Hans land lär nästan folktomt, hans tillgångar äro uttömda ,Joch han är omgifven af falska vänner eller o, I försonlige fiender. Midt i denna förlägenhet, t) har likväl en lycklig stjerna uppgått för honom, ;lemedan Mirza Birkut Ali, en rik köpman från Hokhara, som ban inbjudit till sitt hef, för att I med honom kontrahera om ett lån. emot all , förmodan infunmt sig och lofvat förskjuta de t) begärda penoningarna. Denna framgång afhjel) per likväl hans förlägenhet endast för ögon-Å olicket. ,) — I Hindostans vestra provinser har en ny -I mördarsekt börjat bilda sig, som kallar sig sjelf sl Miiawallas, eller läekerbits-männerne, emedan alde gfra dem gift, som de vilja plundra. De -luttåga i afdelningar, med den slugaste af dem till anförare, och deras tåg sträcka sig ända till sldet vid Himalaya belägna riket Nepal. De . I sälla sig till de resande de möta, oeh gifva tldem gift i deras mat, dryck eller tobak, och -l när de deraf antingen dödt eller endast fallit i sens MN 1 oo