afgår i morgon Sö deg, och töljande degsr kl. 10 förm. och 3 efterm. från Riddarholmen till Drottningholm, samt återvänder kl, 412 middagen och 5 efterm. Afgiften, 16 sk. bko person för dit eller återresan, erlägges ombord. EE ENGELSKA DROTTNINGENS ADJUTANTE Samhällens första grundläggare vero krigare yttrade H. M. Konungen nyligen i ett tal till borgerskapets här i hufvudstaden femtio äldste. Samhälleva visa också ännu i våra dagar tyvärr omisskänneliga spår att svärdets råa styrka varit öfvervägande vid deras bildande. Kegenterne tyckas på många ställen ännu betrakta sig snarare såsom chefer för krigarekasten, än såsom chefer for ett samhälle, stadt i fredlig utvecklingjaf civilisation och odling. Under det ofanthga beväpnade massor suga ländernas must och förtära frukten af den idoge medborgarens svett och möda, ser man regenterne omgifva sig nästan uteslutande med krigare. Hofven hafva blifvit läger, och fjäderbusken synes åtminstone inom palatsen nästan helt och hället tränga den tredIliga medborgaren i skuggan. Afven i England, det Jand 1 Europa, der en i sekler stadgad friIhet och den kolossala utvecklingen af fredliga yrken hindrat den militära rigtningen att blifva Töfvervägande, klagas dock ännu öfver onyttig miliärlyx. Den kungliga adjutantkorpsen, ehuru wisserligen icke så talrik, som hos oss, der Iden under de båda benämningarne af adjutanÅter och ordonnans-offieerare stiger till ett antal ef 66 personer, synes dock de liberale pubi licieterne i England kunna tåla vid betydlig inskränkning, och de förebrå ministeren att den ej begagnat tillfället, då en qvinna uppsteg på thronen, att vidtaga någon reform mom detta departement. I stället har nu Drottning Victo(ria fått alla sin aflidne farbrors 54 adjutanter! i Hvad hon skall göra med dem är svårt at säi ga, då man lärer kunna taga för afgjordt, att I det blott blir till promenader i slottsparkerna och icke till bataljer, som hon kommer att låta sadla sin gångare. Tidskriften Spectator inneI håller, under den rubrik läsaren finner här ofi vanför, en uppsats rörande detta ämne, som synes oss innehålla ganska välgrundade reflexioner, al hvilka några icke sakna tillämplighet på vår lyx i adjutantsväg. Vi meddela den der3 I före här nedan, så lydande: Morming Chronic!e underrättar oss, att den lafiidne Konungens trettiofem adjutanter blifvit bekräftade i samma befattning hos Drottningen. Detta är icke sanningen i sin helhet; det är endast en del af en ganska obehaglig sanning. Det !innes 35 adjutanter ur landtarmeen, i spetIsen för hvilka står — den förste och förnämste — den der majordomus från förra palatser, Sir Herbert Taylor Sedermera finnas 19 ladjutanter ur flottan, hvilka allesammans blifvit låter bekräftade i sin befattning; hvilket gör inlalles ett antal af 54 — en skara tillräcklig att förse med befälhafvare 35 regementen och 19 linieskepp! Historien om uppkomsten af dessa Jadjutanter och deras tillväxt lemnar upplysande -I bidrag till missbrukens framsteg i vårt land. Då våra monarker i egen person kommenderade sina armeer, hade de blott 6 adjutanter. Flere hade icke Wilhelm III vid Namur eller Georg II vid Dettingen. Till detta antal voro de inskränkta ända tills emot slutet af Georg III:s regering, då de öktes till 9 — och det i en period, då monarken icke ens kunde styra sitt eget hof, långt mindre, hvad han dessutom aldrig kannat, kommendera en armee. Georg IV, som hade en passion för att leka soldat I på statens bekostnad, men som icke hade mera af krigsman i sig eller mera dugde till general, än den andlige Kejsaren i Japan eller Stora Lama, ökade adjutanternes antal till 30. Wilhelm IV, under en regering af den djupaste fred, ökade dem ytterligare till 42 ur landyarmeen; och fastän hans pohtiska vanner aldrig kunde anförtro honom större kommando till sjös än ofver en fregatt, och det icke utan att han hade bredvid sig någon Mentor, så tillade han dock ytterligare 19 adjutanter ur flottan; så att hela antalet emot slutet af hans regering — ända tills förliden Januari, då 7 af dem befordrades till generalmajorer — verkligen utgjorde 61. Sålunda blef, under en tid af omkring 30 år, denna skara af unyttiga hotmän mer än tiodubblad. I En adjutant hos Konungen har rang af öfI verste i armeen. Om en subaltern eller kapten befse utnämnd till en dylik befattning, så