Aftonbladet – 22 september 1837, sida 4

Af trycket har i dag utkommit: Tredje Samlingen af SCHLHIERMACHERS PREDIKNINGAR, ÖOfversatta af N. Ignell. Första Samlingen kostar h., 1: 24; Andra Saml. 1: 40; Tredje Saml. 1: 28 Banko. j I N:o 5 af Allmän EklesiastikTidning för 1836 läses en Recension af dessa Preåikningar der det bland annat heter: ,Såsom Philosoph Theolog och Homilet eger Schleiermacher ett vidtfrejdadt namn Han var en man at utmärkta sjilsgåtvor, bland hvilka dock hans ovanliga skarpsinnighet torde böra sättas i främsta rummet. Tankestyrka och tankeredighet äro företrädesvis de egenskaper, hvilka återfinnas i 1 la hans skrifter. På dialektikens och kritikens område står han at få uppfonnen. Inom detta omr ga ock de förnämsta förtjens erne i hans vetenskapliga arbeten. Men han egde derjemte en lika varm som djup religiositet. Dennz törde honom till Theologiens studium och gaf honom en hög plats bland vårt tidehvarfs yppersta predikanter. De, hvilka haft den lyckan att höra honom som andlig talare, skildra honom såsom begåtvad med ovanlig förmåga att i ton och framställningssätt lämpa sig efter sitt ämn gifva klahet äfven åt det mer svårfettliga, oafbrutet fästa och leda åhörarnes uppmärksamhet, samt Rom förståndet krattfullt och allvaligt tda till känslan Härom vittna ock hans tryckta predik: ingar chöru kan hända icke i samma grad, som det lefvande töredraget., — Afven i Aftonbladet, N:ris 46 och 47 för den 22 och 23 Nov. 18356, hafva dessa Predikningar blifvit recenserade. Der neter det: Men den högsta och framför alla sig utmärkande egenskapen hes dessa predikningar är den, att de äro praktiskt christliFI en leivande u:gjutelse ef sin författsres inre, ett troget aftryck af hans högre andeliga erfarenhet. — Då han beskrifver en christen, söker han inga färger eller tillsat:ser från verldsliga vishatsläror icke heller hemt:r han sina bevekelsegrunder fån grafven och döden, från nöden, sorgen och menskliga lidandet för att åstadkomma ögonblickets rörelse. Återlösaren är den bild, vid hvilken han fästat sig. — Med he Ja sin själ fattad f den stora tanten, att Gud verkligen vari Christo, tillatt försona verlden med sig sjelf och att det icke gifves någon annan ande, än Guds ande, som, utgjuten i våra hjertan, kan ropa: Abba ära Fader! — framställer han hvarje ord af Återlösaren såsom en outöslig källa och hans rikes härlighet och seger såsom Christendomens A och O, begynnelse och ända. 8 alåde lig