Aftonbladet – 21 september 1837, sida 2

AA ARS ARR En bland de mest verksamma orsaker, hvaröre tiden näst efter Sveriges revolutiion för 28 r sedan var behäftad med så myclken menöshet och behöfde långa strider, för att invöta vissa satser, med hvilka en dylik revoluiou vanligen börjar, var den händelsen, att den ryfodda yttranderatten icke genast vände sig åt let praktiska och poliiska, utan fördjupade sig estetiska spekulationer och poetasteri. 5laud le unge män, som då hade något kunskaps och tanke-förråd att bjuda på, var händelsevis ett koteri, hvars bildning blifvit riktad åt ingenting annat än vitterhet. Skälet till denna ensidiga riktning skulle icke vara svårt att uppsöka; men det hörer icke hit. I förbigående kan dock anmärkas, att vitterhet, som till sin natur icke är partisak eler kan ingfva de maktägande någon fruktan, något hat, blifvit på visst sätt af politisk betydelse i Sverige, emedan en akademi fanns, som utgjorde vida mindre ett litterärt samfund än en statsinstitution, och som således gaf en viss politisk färg åt all af fällighet från sin stadgade vittra tro. En nyfödd yttrande-fribet älskar att visa sig djerf; och det hade redan en anstrykning af djerfhet att angripa den wittra statsinstitutionen, att predika frihet och reformer i witterheten. Hade bojor i detta afseende aldrig funnus, d. v. s. hade den litterära friheten redan förut kunnat utveckla sig, så hade ock det mod, som älskade friheten, emedan det erfasit följderna af förtrycke, icke blifvit förslösadt på ett ämne, som visserligen äger en hög vigt, såsom integrerande del i bildningen, men som för ögonblicke var af underordvad betydelse, emedan man först borde vara betänkt på att stadga sjelfv I vilkoren för all bildning, innan man sökte des i blommor och frukter. Borgerlig frihet och l utbildning borde föregå; den borde först tryggas; den vwiltra kom ndg, det behöfde mer icke betvifla. Menmwskans högsta behof, skö naste blomman af hennes lif, ar konsten, själs (njutvingen; men den uteblifver aldrig, så snar vilkoren derför äro betryggade; under brist på en högre utbildning af sambhällslifvet och sam I hällsfriheten uppblomstrar det sikönas dyrkar J aldrig, (åtminstone alärig rent mensklig oc! l oforfalskad, aldrig allmän och nat ionel) deron bör man hafva öfvertygat sig genom alla tider erfarenhet. I Frankrike skedde den politisk ,emancipationen långt före den vittra; och dett Ivar sakens naturliga gång. Troligen anade ick , revolutionsmännen sjelfve, huru rätt de gjorde då de upphäfde den vittra statsinstitutionen oc icke ofverlemnvade åt enskilda 3emödanden a lossa äfven den bojan, såsom här måst ske ity ingen kan väl neka, att akademien, såsor auktoritet i viterheten, är död de facto, fast I formligen upphäfven. 7et är vid första ögonkastet besynnerlig men blir det dock icke vid nåarmare besionan de, att från samma håll, der första symptomer , Ma till en verklig emancipation visade sig, sku ride sedermera reaktionen komma. Eho som de tiden följde med publiciteten och det vittra mo , vementet och reflekterade deröfvä, måste ins latt äfven i sjelfva början intet legrepp om oc intet sinne för den sociala frileten fanns ho rörelsemännen; att den frihet, som de dagiige förde i munnen, var någonting helt annat ä sådant, hvarfor en politsk revolution behöfve n ! göras Det var samma frihet, som äfven autokraters proklamationver kan uppdukas, fri iheten att lefva under eget, inhemskt förtrycl blott icke främlingar plågade landet, så vi tallt godt — samma fribet, med ett ord, sor öfvermodiga aristokrater och lstiga, blodsugar ide prester åberopade, för att uppreta d I schweitziska republikanerna mot de fransk n som munkzarne predikade för Spamiorerna, ic natt förmå dem att med förbittring försvara rå It heten och förruttnelsen mot Fransmänner a I slafveriet mot Cortes; sem Tyskar, Böhmar -1ja sjelfva yssarne lärde sig at besjuvga oc di med sitt blod besegla, på det ez despot skul ti kunrma störtas af alla de andra Djupare in ilsaken trängde de unge svenske trihetshjeltarn licke; högre begrepp om frihet fömådde de ick (göra sig. Då högre och klarare åsigter seder imera småningom måste göra sig gällande, stod I fosforisterne förbluffade och förargade: forblu n fade, emedan medeltiden och — chelling had 8 ingenting att berätta om den art af frihet, sor i verlden numera kräfde; törbittrade, emedan dc tagit miste om målet och blifvit efter, så a för dem ingen anförare-ära mer var att skörd Imedlertid uppväxte de ull bedagade mån, som, nä