tering, efter vidlyftiga föregående undersökningar, huruvida fabrikanten har tillräcklig skog, vattenfall o. s. v., utan äfven att sjelfva det skeppundtal på förhand bestämmes, som å hvarje härd eller eldstad får ullverkas, och det med det absurda tillägget, att om mera smiddes och vågfördes, skulle förut hela och ännu hälften af I produkten vara förbruten. En motsats emot detta system är det naturliga, att det må få bero på hvars och ens naturliga omtanka, som villsmida jern, att sjelf skaffa sig kol, så att det kunde stå i fritt val att anlägga bruk till och med på Skånska slätten, eller med ett ord hvar som helst anlöggaren tilltrodde sig kunna drifva det med fördel, samt framför allt att få tillverka vid ett en gång inrättadt bruk så mycket som kan åstadkommas. Bergskollegium, som på regeringens befallning hållit vidsträckta undersökningar, för att tillvägabringa en reform i den gamla författningen, har ock, såsom läsaren vet, längesedan till regeringen inkommit med ett förslag till ändring deruti, hvaröfver äfven Brukssocietetens fullmäktige yttrat sig vid en sammankomst, som företogs serskildt för detta andamål. Bergskollegium har uti sitt förslag gått en mellanväg, och väl tillstyrkt att regeringen skulle bibehålla sin I makt att bevilja eller vägra bruksanläggningar, äfvensom att föregående undersökning borde ske om skog finnes till det belopp, som hittills ansetts nödigt för att tillverka 450 skeppund för hvarje härd som söktes; men att deremot hvar och en, som fått rättighet till en sådan härd, skulle få begagna alla de utvägar han kunde till kolbesparing, och sålunda äfven å andra sidan få utsmida så mycket han medhunne å den en gång beviljade verkstaden. För dem åter, som ej kunde uppvisa skogstillgång för 4530 skeppund, men väl för mindre, och som ej hade så stort smide, att flera härdar kunde sammanslås, skulle samma författning som hittills gälla. Oaktadt vi flere gånger framställt anmärkningar emot detta förslag utur en synpunkt, nemligen att det bibehåller privilegiisystemet och förmynderskapsprincipen, kan det dock icke nekas, hvad vi äfven förut icke underlåtit anmärka, att det har bestämda och obestridliga företräden framför det gamla, som absolut fjettrar och hindrar fortkomsten af landets andra modernäring. Också Brukssocieteten erkände detta fullkomligt, då den, i sin adress till Konungen, undertecknad på dess vägnar af Excellensen Grefve De Geer, kallade förslaget förtjenstfullt, och instämde i många delar samt hufvudsakligen i den allmänna principförändringen. Brukssocieteten yttrade nemligen, att den ej kunde tillbakahålla uttrycket af sin tilfredsställelse deröfver, att de mångartade band, som så linge varit hinderliga för Svenske jerntillverkaren och åstadkommit ett stationärt tillstånd i denna för landet så vigtiga näringsgren, nu mer och mer blifva lossade, och Societeten hyser den öfvertygelsen, att den utvidgade frihet i jernhandteringen, som nu är (af Bergskolle gium) ifrågasatt, skall i allmänhet icke allenast befrämja en förbattrad samt omsorgsfullt vårI ?dad skogshushållning, utan ock förmånligt inI verka på tackjernsbläsningen, tvenne syftemål Vsom synas vara af för mycken vigt, för ati Vicke härvid tillvinna sig en serskild uppmärksamhet. I Då Brukssocieteten afgaf detta yttrande, hai den troligen icke på minsta sätt anat den vändning, som jerntillverkarnes vigtigaste angelägenbeter möjligen kunna komma att taga, deres den af enskilda småintressen köpta advokaturen, i förening med lycksökeriet, hvilka merendels jalltid försöka, att göra sig gällande hos makten, I skulle emot all förmodan lyckas, att vinna framI gång för sina enskilda önskningar emot äfver det steg framåt, som Bergskollegium föreslagi och Brukssocieteten understödt. Till denna far håga väckes man imedlertid bland annat vic jåsynen af en lika trång och ensidig, som an I gående sjelfva facta förvillad, artikel i N:o 214 laf Stockholms Dagblad, förekommande unde rubriken Insändt, hvilket, som bekant är, van ligen kan anses lika med ett eget slag af offi ciella eller officiösa meddelanden. Författare dertill har haft rätt angående lämpligheten den erinran Brukssocieteten gjort, att äfven de mindre jernverksidkaren, som ej har tillgån för fullt drifvande af en verkstad, måtte åtmin Istone få smida så mycket han kan med sin koj I tillgång, men deremot antingen af okunnight Teller emot bättre vett undanhållit Brukssociete