Aftonbladet – 19 september 1837, sida 2

Fyrverkeriet på Djurgården. Man skulle kunna likna hela hfvet vid et fyrverkeri; hvad äro väl de olika pjeserna vic den roll olika personer spela i samhället. Ra ke:en, som frasar upp ett ögonblick och försvinner med en knall, lemna endast en sma och mager sticka och ett tomt skal efter sig, solar, stjernor, kapriser och lufibägare, hvilks hvar och en göra det mesta möjliga väsen oct buller, allt har sina motbilder i verkligheten der de mesta bemödanden gå ut mera på at lysa än att värma. Imedlertid har, allt ifrår verldens begynnelse, det lysande företrädesvis varit det som ådragit sig hopens blickar, oct så var det äfven i går vid Hr Msgitos vackr: fyrverkeri på Djurgården. Utom vanliga pjesei voro äfven flera kulörta eller s. k. chinesisks ellar, gröna, blå och röda, i sådan variation, att aldrig någon, som fått ett slag för pannan sett det gå mera mångfargadt omkring för sin: ögon. Bland det vackraste och me:a ovanhg: var en figur, som foreställde rättvisans vågskål. den började likval luta något till slut, hvilke några förmodade, att det kunde innefatta en allusion på en viss autoritet inom lagskipningen. Vädret var vackert och det hela lyckades i öfrigt förträffligt. Det berättas, att den skicklige artisten innan kort ämnar gfva ett ny!t fyrverkeri, hvarvid, bland andra stycken, äfven skall förekomms: en representation af helvetets eld, sådan der beskrifves i en viss predikants kraftfulla framställningar, hvilken alltid har att fägna sig a en utomordentligt talrik församling.