Article Image
föCel ce TE AVP MM KR que Bourbon, så måste man likval erkänna, att den, som förkastar den skuldlöse Henrik V, icke utan motsägelse kan hylla Hertigen af Orleans parcegque Bourbon, och att en regent, som pryder sig med titeln af borgarkonung och af det insurgerade folkets händer emottager sin krona, äfvenledes icke utan motsägelse kan göra den nyss störtade monarkens priveiper till sina egna, ej kan söka, utan en sådan motsagelse, uttränga nationalviljan genom herrskare-viljan, eller, i den förras ställe sätta det ingenting sägande bifallet af en kammare, hvilken ej representerar nationen, utan blott de rika klasserna, och dels består af tjenstvillige lycksökare, dels är inom sig splittrad i tringbröstade kotterier. Man måste erkänna, att den, som uppträder på Julithronen, äfven derigenom förpligtade sig att iakttaga Juli-revolutionens principer, samt, om ban förkastade dem, genast och öppet borde förklara det, men icke med deras skenbara anta gande förena det hemliga förbehållet att fientligt gå till väga emot dem, så snart det kunde ske med säkerhet; att i synnerhet pressens frihet, ur hvilken Julithronen uppsteg, ej genom denna borde lida någon inskränkning, att juryn, den personliga frihetens bålverk, samt folkbegreppets lagliga tolk , icke ens på afstånd fick förnärmas, att non-interventions principen, nationalsjelfständighetens balverk, för intet pris borde öfverges, och än mindre kränkas genom egen inblandning i främmande folks inre angelägenheter, framför allt icke i den öppna eller beslöjade absolutismens mtresse; att det strängt monarkiska utlandets vänskap aldrig mätte köpas genom några grundsatsers uppgivande, attaldrig ett forbunud måtte, hvarken ofteutligen eller hemhgen, afslutas med detsamma, mot nationernas frihetsförsök, eller de sistvämndas förtroende bedragas genom en tvetalig politik; samt ändtligen, att undantagslagar under ingen förevändniug borde införas, och de allmänna natioval-, frioch rättigheterna ej kränkas för enskildes förbrytelser, — så framt man ej ville uppenbart bh otrogen mot förut aflagda trosbekännelser, och i sina innersta lifsprinciper angripa så väl revoutionens grundvalar, som den derpå uppförda thronen. Det återstår då att uppsöka förklaringsgrunderne till den sorgliga företeelse, som möter våra blickar i denna dokirinärernes förändrade sinnesart och politik. Vi tro oss finna dem i foljande orsaker: För det första har Hr Guizot, innan han upträdde som liberal doktrinär, tjenat restaurationsregeringen i strängt monarkisk mening. Hans år 1814 under Abbe Montesquious auspicier började politiska bana var icke särdeles skiljd från det ifrigaste legiumist-partiets riktning. Äfven åtföljde han Ludvig XVIII på dess flykt till Gent. Derifrån var han ända till år 1820 först såsom Maire des requetes och sedan såsom Statsråd, medlem af styrelsen, hvilken under Decazezs mimstör återvändt till moderatare tänkesätt; men med denna ministers fall förlorade också Gwzot sin plats, inskränktes till sin verkningskrets sasom akademisk lärare och skriftställare, och blef derföre nu mera en afgjord oppositiousman. Denna epok tillhöra hans skritter, som med värma och eftertryck folja en liberal tendens, och vid denna tid, då regeringen gick en reaktionär väg, urbildade sig också wet rent kons itutionella, men moderata, system, som doktrinärernes skola följde under t oyer Collards anförande. Att icke alla dess medlemmar voro varmt och innerligt genomträngde af hvad de sade, bevisar endast mot menniskorna, men icke mot lärorna. För dessa åter vittna den under en sådan fana kämpande eppositions makt; ty det ges intet krafltigare, intet moraliskt väldigare och mera vördnadsbjudande vapen än sanningens och rättvisans. fen, som svingar det, blir deriöre icke sällan sjelf bortförd af dess trollkraft, om han också hlott sviugat det med tvekan och for att åstadkomma ena försoning; stridens hetta och fiendernas blinda hat tvinga honom snart, att bruka det i hela dess styrka oeh fulla verksamhet. Det hände såiedes äfven Guizot, hvilken en gång uppreste sig mot den yttersta högra sidan, men retades genom dess bittra fientlighet, att han snart med mera energi uttalade de sanningar, han i början med skonsamhet yttrat, och i under sjelfförsvarets värma oförstaldt föredrog de I skarpare ljudande resultaterna, som han förut lemnat till hälften beslöjade. Men genom händelserna år 1830 andrades alla dessa förhållanden. Under de sanguiniske frihetsvännernes enthusiasm, väckt genom deras Las han sagan dLanda manarkionc anhänosare icke Brr mm -—-— m mA me SS fr —-— tr Hr FF ARA Mmm ke nm ers — — — — — — — — — , — ——--?-X rem ?Q2 -—— -n-——-H---—nnNnBl-—n—-——-oaAEAOr-—-—rrr Hr H nnnnoant—tHmwrnooonFoe—eo——— Ä Å

18 september 1837, sida 2

Thumbnail