lade Alcalden rv Madrid, omgats vid tUulltallet af storhertigen af Berg, samt generalerne Gouvion-Saint-Cyr och Dupont, hvilken sistnämnde ll då ännu icke afslutat den skymfliga kapitula-1 tionen i Baylen. Josef Bonaparte var en man af medelmåttig växt och liknade mycket Napoleon, hvars uni form han antagit. Du har mördat en fransysk officer, han till Fransesco, med allvarsam röst. Det är sannt, svarade denne, med käckIhet; och det enda jag beklagar är, att jag licke kunnat mörda alla dem, som befinna sig i Spanien, dig sjelf icke undantagen. ) Konungen gjorde en rörelse af ovilja. Om ljag, återtog han, endast rådfrågade krigets lagar, skulle du vara fusilerad inom 5 minuter; men jag känner din historia, och är ej den enIde, som beklagat din olyeka. Om hon icke lursäktar ditt brott, minskar hon åtrhinstone något dess ohygglighet, och jag är derföre benägen att utöfva mildhet emot dig. Francesco log bittert. Din föregifna mildhet, sade han, och såg prinsen skarpt i ansigtet, ar endast ett bevis på svaghet. Du vet allt för väl, arme halmkonung, att kronan vaeklar på ditt hufvud, och för det du upphörde, att låta dina soldater plundra våra kyrkor och löfverlemna våra qvinnor åt dina oflicerare, tror Idu, att vi skulle upphöra att hata och bekriga dig? Fruktlösa hopp! Vi hafva hvarken glömt Isköflingarne i Cordova eller blodbadet i Madrid. ISå länge Spaniorerne äga nog krut att ladda len karbin, eller nog jern att smida en dolk, Iskall du hafva fiender att kämpa mot, och mörI dare att frukta! I Josef hade blifvit blek af vrede. Ieke desto I mindre qväfde han sin upplågande harm och I med en befallande blick bjöd han tio värjor åltergå i skidorna, hvarur de dragits, lutade sig mot storhertigens af Berg öra och hviskade: — I En god gerning skall gagua oss mer, än hundra segrar. Vi hafva här gjort för myeket ondt, att med skäl kunna förtryta, det man förolampar 0s3. Derefter vände han sig till fången och fortfor: I Unge man, förbind dig genom en ed, att aldrig mer tjena mot Fransmännen, och jag I skänker dig hfret, ja, till och med fribeten. Vid den heliga jungfruns gördel, svarade Iden stolte guerilleron, i det han upplyfte hufvudet, det finnes ingen Spanior, som skulle emoattaga detta vilkor. Om du lemnade mig: lifvet, så skulle jag mörda dig. Josef blef då, emot sim vilja, nödsakad att befalla Fransescos död. Han ville Kkväl icke, alt afrättningen skulle ske offenthgt, emedan han fruktade, att derigenom ännu mer förvärra sinnesståmnirgen, utan det beslöts att den skulle gå för sig följande morgon på den inre borggården. sade IV. Klockan hade slagit 6, då en ung flicka, blek med kläderna i oordning och nästan dignande af trötthet, skyndade fram mot Buen-retiros) tillbomade portar. Vakthafvande ofåceren rördes af medlidande öfver hennes trösflösa utseende, och ehuru hon ej bade något inträdeskort till slottet, som endast öppnades för Josefs förtrogne och någre få Spanske ädlingar, som Omfattat hans sak, bade han likväl icke hjerta att vägra henne gå in. Kanhända tänkte han äfven, att som hon var ung och vacker, skulle Josef Bonaparte, som var en vän af de sköna, icke illa upptaga, att han i detta fall öfverträdt sina order. Knapt hade likväl den unga Spanskan tagit några steg på den inre borggården, förr än en pluton soldater marscherade öfver den. Francesco gick emellan deras leder med tolt hållning och korslagda armar. Inezilla — ty våra läsare ba troligen redan anat att det var hon — igenkände sin älskares Blek med utslaget hår, kastade hon sig på knä framför soldadterne, som stannade betagne af ömkan, vid åsynen af en så outsäglig smärta. Ack förlåt, förlåt Franceseo ropade hon loch strök undan de svarta hårloekar, som dolIde en del af dess ansigte, och stärkte bedjande armarna mot fången; jag är en dändig för) Är det en synd, att mörda en Fransman? — Nej, man begår tvärtom derngenom en förtjenstfull gerning, emedan man befriar fåderneslandet från en af sina gudlosa förtryekare.? (Spanska katekesen. kap, 111.) .) Fransmännen hade förvandist Ferdinand VIT:s lustslott till en fruktansvärd fästning, försvara