Aftonbladet – 13 september 1837, sida 1

KYRKAN AR I FARA. Det är bekant, att detta rop beständigt höres ifrån Tory-partiet i England, så snart fråga blifver om någon reform, något missbruks alskaffande inom den indelta kyrkan. Eu liten engelsk landsortstidning, The Dissenter, iunehuiler en artikel om detta hierarkiens och bigotteriets härskri. Det är,, så lyder artikeln, det vanliga ropet vid vissa tillfällen bland ett visst parti. Men hvad är dess mening? Setyder det, att Christi kyrka är 1 fara? Det kan icke vara förhållandet; ty hon är grundlagd få ett hälleberg, och helvetets portar skola icke varda henne öfvermaktige. — Betyder det, att engelska kyrkan är i fara? Så vidt denna kyrkas läror och ceremonier äro i öfverensstämnielse med nya testamentet, kan ingen fara finnas, ty de måste uthärda hvarje stöt. Och då andra sekter tolereras — sjelfva judarne ej mindre än krisina — så må val biskopliga kyrkan och dess änhängare äfven blifva tolererade. Hvilken är då faran? Hotas hennes inkomster? Ar det troligt, att kyrkoskatten kommer att afskallas? Skola rika suft reduceras? Skola Diacori och Domkapitel nyorganiseras i enlighet med tidens reform-anda? Skall det förbjudas prester att innebafva två pastorater? Skall hvarje herde åläggas att vistas hos sin hjord? Skola biskoparne befrias från mödan att sittai parlamentet? Skola prester ej mera få väljas till magistraturen? Skola döpelse och vigsel upphöra att förrättas endast inom den indelta kyrkan? Skall man hädanefter på presterskapet lämpa en afliden härförares ord: England väntar, att hvarje