Aftonbladet – 12 september 1837, sida 2

väghållningsskyldige, och att i fall stridigheter derom skulle uppstå, sådant icke borde hindra vägens underhåll under tiden, helst de, hvilka åläggas deroOm besörja, vid tvistens slut icke kunde sakna ersättning af sina vederparter för hv2d de utöfver deras åliggande kunde hafva fullgjortv; och Herr af Ekenstam söker nu rättlärdiga nämnde förslag med det förklarande, att utan en sådan åtgärd skulle denna dyrbara anläggning aldeles hafva förfallit, innan tvister och preteniioner hunnit slutas och göra sig gällande. Anmärkaren kan dock hvarken billiga nämnde förslag, eller det dertil uppgifne motiv; ty 1:mo hade väl ofvannämnde af Ständerne motiverade fråga, om statens skyldighet :tt deltaga i underhållet, bordt till pröfning förekomma, innan beslutet fattades om vägens indelniug. 2:o kan, enligt ofvan yttrade åsigter, staten i denna sak icke betraktas till enskilda menigheter stå i annat förhållande, än desse sistnämnde sig emellan uti enahanda fråga, hvadan staten torde vara pligtig sjelt underhålla sin väg till dess så dant åliggande i laglig ordning k:n bringas å någon annan, 3:o lärer vägen desto mindre kunna förfalla, innan tvisterne varda afgjorde, som Regeringen af Ständerne blifvit auktoriserad, att af de medel, som äro ställde till dess disposition, anvisa for vägens underhåll erforderligt anslag, Lycklig.vis har dock ofvannämnde framställning icke törmått utverka anbefallande af den föreslagne åtgärden. Den i ämnet från Kongl. Maj:t don 14 sistlidne April aflåtne nådiga skritvelse innehåller, att Kongl. Maj t vid föredragning af Väg-kommitterades underdåniga skrifvelse, funnit godt island annat förordna, att då angeläget vore att nyssnämnde våg, sedan densamma nu hlifvit fullbordsd och i godt stånd försatt, icke till den del derat, som ej redan blifvit till underhållande indelad, i brist af underhåll förfölle, Kongl, Maj;ts Befallningshafvande skulle vidtaga behörig åtgärd att ifrågavarande andel af denna väg, så fort sig göra låter, blefve vederbörande väghåilningsskyldige emellan till underhåll i laga ordning fördelad och af dem dertill emottagen Till denna föreskrilna behöriga åtgärd, måste väl först höra, att lagligen få afgjordt, hvilka de vederbörande är, som skola underhå!la vägen; och då statens skyldighet att i sådant underhåll deltaga reden är vorden at Rikets 9Ständer till sin princip godkänd; så blifver ju, äfven från denna synpunkt betraktad, staten den vederbörande, hvars skyldighet i främsta rummet måste bestämmas, innan någon delning kan ske, och såvidt eljest lagliga former få iakttagas, böra ortens innevånare icke befara, att den af Kongl. Maj:t anbefallde åtgärden skall leda till sådan påföljd, som Hr af Ekenttam och Kongl. Väg-Committerade sökt bereda. Utan förbindelse att försvara Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tillgörande i denna sak, kan likväl anmärkaren icke med tystnad förbigå det lindrigt sagt olempliga utfall, som Hr af Ekenstam i sitt svar tillåtit sig mot nämnde Embetsmyndighet, i anledning af förrnämnde utlåtande den 12 Oktober sistledit år. Anmärkaren har äfver ånyo rad för rad granskat nämnde till till sitt hufvudinnehåll i dess förra artikel intagne utlåtande och icke deruti förmått upptäcka ett enda ord, som kunnat gifva anledning till den af Er af Ekenstam begagnade, men aldeles obevista beskyllningen, att utlåtandet innehåller en mängd origtiga facta och derpå grundade origtiga resultater, Han medgifver visserligen, att detta utlåtande måste förekomma Hr af Ekenstam särdeles vidrigt, då det i klar dager visar, att vägen är för alla andra Helsinglandr innevånare, utom de invid denssmma boende, aldeles onyttig och obehöflig, samt således nedsätter det höga värde Hr af Ekenstam sjelf sökt gifva sitt eget verk, denna märkliga väg; men sålänge Hr af Ekenstam icke gitter med skäl styrka ofvannämnde beskyllning, måste den för ogrundad anses. Att Hr Landshöfdingen, eller någon annan af Länsstyrelsen, icke under de flere år, som vägsrbetet pågått, besökt den trakt af Länet, hvarigenom vägen löper, är ett nytt bevis af vägens fullkomliga onytta, då Hr Landshöfdingen, vid sine årliga resor i åtskillige rigtningar af det vidsträckta Länet ej en enda gång behöft eller kunnat begagna omförmälde väg; och att enkomt resa dit för att se huru vägen bröts och byggdes, hade, i anmärkarens tanka, varit desto mera obehöfligt, som väganläggningen i intet afseende stått under Konungens Befallningshafvandes, utau helt och hållet under den särskilt tillförordnade Väg-Commissionens styrelse. Sedan åter, i följd ef Kongl. Maj:ts ofvannämnde nådiga bref, Länsstyeelsen fått det åliggande att foga behörig åtgärd om vägens delning, har Hr Landshöfdingen uti medet af nästledne Juni månad, och således de första lagar vägen till dess slut vid Kårböle var färdig och srbar, genomrest hela vägsträckan samt dervid gjort ig om forhållanderne närmare underrättad. Landets nnevånare vänta derföre af sin Höfdinge, det han inör Tronen öppet framlägger det alldeles obefogade försöket, att vilja å dem hvälfva rya bördor med mderhållet af omförmälde, såsom allmän farväg för andet aldeles onyttige väg. — ra MMMM (Insändt.)