NORGE. Bergen den 1 Sept. Markisens af Waterford sköna lustbrigg Charlotta ligger ännu här. Markisen är i det närmaste restituerad och har flera gånger varit i land, men med förbuncet hufvud. Våra engelska gäster förskaffa oss miånga ämnen för konversationen, ehuru de nu börja att blifva något hvardagslika. I början väckte markisens öde just icke mycket deltagande, hvartill orsaken må sökas dels i de besynnerliga historier, som cirkulerade rörande markisens pojkstrek i hans fädernesland, dels i de mindre förmånliga berättelserna om hans uppförande i Hardanger, hvilket, såsom man sedermera erfavit, blifvit till markisens mnachdel öfverdrifvet. Det som nu talar till markisens fördel, är ryk tet att den ifrågavarande pattväktarn skall hafva gjort sig känd för hårdhet i uppförandet och vid ett ullfalle varit nära att slå ihjäl en ung köpman. Den väcktare, som kommit i stället för den afsatte, och som mycket liknar honom till växten, skall hafva varit hårdt ansatt af Engelsmännen och nödgats ombyta post.