Aftonbladet – 11 september 1837, sida 2

finnes eller icke; och sedan således den ekonomiska frågan är besvarad, torde den juridiska, huruvida landet, antingen tingslags, eller, såsom Hr af Ekenstam förmenar, fögderivis kan åläggas underhållningsskyldigheten, i sin ordning böra förekomma till skärskådande. Sedan Regerfng och Ständer beslutat en xy vägs öppnande på statens bekostnad emellan Wermland och Jemtland; så har detta arbete blitvit verkstäldt under styrelse af en särski!d dertill at Kongl. Maj.t förordnad kommission, hvilken låtit utsyna ocn bestämma vägen i dess närvaraude sträckning, utan att ortens innevånare derom blifvit hörde och tiil behörigt afgörende förekommit den fåra, som bordt föregaå vägbrytningen, nemligen hvilka i framtiden skola vägen underhålla. Beslutet om vägens förläggande öfver Ofvanåkers och Färla allmänningar är, såsom Hr af Ekenstam upplyser, af Kongl Maj:t fattadt, på Hrr väg-kommitterades framställning och i öfverensstämmelse med den specielare riktning Hr af Ekenstam, dertill föranledd af sina rika malmupptäckter kring Los, gitvit åt denna vägledning, Det är således Hr af Ekenstam, som vi i främsta rummet hafva att tacka derföre, att väglednirgen kommit invid denna provins yttersta gräns i sådant läge att den, såsom allman farväg, är för orten obegagnel g, och icke uti ginare rigtning, genom Dalarne, nåt: sitt mål Jemtland. Må anmärkarens berörde yttrande icke så tydas, som skulle han ogilla hela denna dyrbara väganläggning. Han känner, att vägar genom förut öde liggande trakter, äro de ådror, medelst hvilka lit och verksamhet må kunna spridas i den eljest döda kroppen. Han är således den första att värder och hylla Styrelsens och Ständernes åtgärder i nämnde hänseende, så länge som den icke föranleder till ökade tyngder, utan motsvarande nytta för folket, och han Önskar lifligen att, utom det militära föremålet, som han icke förmår att uppskatta, äfven ekonomiska och industriella fördelar måtte af vägledningen beredas, i en trakt, hittills så ödslig, så blottad på medel till utveckling. Då staten är ägare till den mark, hvaröfver vägsträckningen är tagen), har, så vidt anläggningen jemväl för underhållet i framtiden betraktas såsom ett kronans enskilda företag, landets ionevånare deröfver icke behöft höras Staten synes i detta afseende vara att anse lik den enskilde, som å sin esen mark lägger och bygger hvar och huru honom bäst och nyttigast synes, men lika så litet, som en enskild jord-. ägare, utan att vid anläggningens början hafva 1ådfrågat sina prannars intresse samt i lara ordving sökt och vunnit deras deltagande, sedermera kan fordra deras åläggande att till större celler mindra det bestrida underbållet, utan att de äro i tillfälle eller hafva behof att begagna vägen, lika så litet synes nu staten kunna framställa dylik fordran, och ett rättsvidirigt förhållande uppkommer derföre, om st:ten, det oaktedt, vill å enskilde hvälfva bördan utaf sitt företsg och genom sine administrativa myndigheter döma i egea vak Det är sant, desse administrativa myndigheter tillkom er, enligt den ekonomiska lagstiftningen att afgöra f:ågor om allmänna landsvägars brytning och underhåll. I öfverensstämmelse härmed har ock nyligen i administrativ väg blifvit beslutadt om 2:no nya vägars upptagande, den ena i södra Helsinglar d, sem genom Hanebo och Skog socknar öppnar tör landets öfre socknar en genare kommunikation med södra orter; den andra i norra Helsingland, som iftån Itsho s:eken tereder dylik kommunikation med hsfskustsocknerne. Sådane vägar äro der och hver äcpu beh flige i ett bbnd, så vidsträckt och spridt som detta, och det tillhör den administrativa makten, onär höx) uppstår blard ortens innevånsre, om dylike fr landet b-stämdt ryttige och erforderlige kommunikationers öppnande, att, efter vederbörandes hörande och Jaga undersökning, derom förordna. I närvarande fall åter är frågan helt aonorlunda: ingen enda röst i orten har höjts för derna väganläggring; den är icke tillkommen efter innevånarnes höravde och till derss nytta; den löper icke igenom, eller sammarbinder bebyggde delar af landet, utan på flere mils alstnd förbigår bygderne; den afser helt andre fördelr än bndets, nemligen ett allmänneligt riket tillhörande mål, en i militäriskt hänseende för behöflig ansedd kommunikation emellan från hvsrandra :flägse provinser, och derjemte en underordnad fördel, den att sprida näringar och arbetsHBit å kronans euskilda marker; den är af staten beslutad och bekostad, ech Ika så litet som staten kunnat påläg.a bördan af uppbrytningen på en enskild provins, eller någon del feraf. lika litet kam den nu derå lioga tyngden af underhållet. Siu et följor). ) En mindre del 2f vägen löner väl ötver Woxna . 9 cal bruks enskilde skog; men då ägarens bifall till anläggning å dess mark sannolikt är lemnad; så förändras derigenom icke satsen,