REVY AF TIDNINGARNE. Den Svenska Minerva, som icke längesedan ville låta förstå, att Aftonbladet hade kommit i en myrstack, har sedan någ:a dagar sjelf råkat i den olyckan, att få en hel myrstack i sitt eget hufvud, och aldrig har någon upp: satt mössa gjort en gammal matrona så mycket bryderi, som denna besynnerliga hufvudbonad den förbleknade legitimistiska koketten, i syn nerhet som flere misstagit sig om myrorna och trott, dem vara ett annat slags insekter, som gjort en gengångarvisit hos sin gamla bekanta. — För att tala mindre allegoriskt: den famösa historien ur Rhenoch IZosel-Tidningen, hvarom Aftonbladet 1 förbigående yttrade några ord, hade, såsom läsaren väl minnes, det besynnerliga ödet att, in Lebensgrösse med alla sina vidunderligheter, vandra först in i Dagl. Ailehanda, och derefter, o under! i sjelfva Statstidningen och polisbladet, som båda aftryckte Allehanda. Vi som gåfvo en oskyldig anledning till allt detta, bekänne, all vi såsom vederbordt, på förhand uppskattade fördelarna häraf. Först och främst lick Dagligt Allehanda härigenom tillfälle att visa sig såsom en liten jette i opposition, en egenskap, som det nu hör till orderna, att förklara aldrig hafva funnits hos Aftonbladet ). Sedermera kommo de kuriösa nyheterna, genom de öfriga bladens biträde lyckligen ut öfverallt i landet. Den som medlertid var minst nöjd härmed, det var Minerva, som oaktadt fina välkända legitimistiska böjelser var klok nog för att å vederb:s vägnar hvarken tycka om att man här fick se, hvilka saker passera den Tyska censuren, eller att dess pupill Statstidnrngen litet dum made sig, och följden häraf blef nedanstående sparlakanslexa: Dagligt Allehanda för i går, i den förutsätt ning, att en af Aftonbladet i lördags uti mycke förbehållsamma uttryck omförmäld, men icke meddelad artikel, angående Sverige, som ståt att läsa, först uti Rheinund MoselZeitung och sedan uti den Hamburgska IMNeue Zeitung torde så mycket hellre hafva här väckt myc ken nyfikenhet, som Aftonbladet yttrat den me: ning, att besagde artikel icke under närvaran de tryckfrihetsregime kunde återgilvas i Svensk tryck,, har icke kunnat emotstå begärelsen at draga fördel af denna nyfikenhet, medelst arti kelns öfversättning och meddelande. Likväl upp gifves en annan anledning, nemligen den, patt om än Allehanda skulle derföre råka i olycka det dock är för Svenska allmänheten af störr nytta att, i stället för några mystiska gissninga få sjelf läsa rentut de vämjeliga och orimlig dikter, som någon gång angående Svenska för hållanden debiteras i utländska blad. Man ka — heter det — deraf bäst slua till, af hvilke eländig och lumpen beskaffenhet de äro. Oss vill synas, att hvad man kan med. egn ögon se, det behöfver man icke att ? sluta si, till; och Allehandas motiv är således, som de alltid händer med saker, som behöfva att skru! vas i framställningen, ej blott något skeft, uta på samma gång något illa uttryckt. Huruvid det kunde vara så angeläget, att bereda åt de Svenska publixen den ifrågavarande ögonfågna den, må kunnaa betviflas; och det lemnas der före gerna derhän, hvilkendera tidningen gjoi sig mest förtjert om det allmänna bästa, Afton ) Det hör till de egna vändningarna i den sed nare tidens operationsplaner, att ett sådar blad som t. ex. Freja. förebrår Aftonblade brist på opposition, i stället att om så dant verkligen vore förhållandet, deras patro ner horde på det högsta fägna sig derå! Så långt bar det nu kommit, att sedan ma förgäfves försökt alla möjliga öfriga med att min:ka allmänhetens förtroende till A! tonbladet, griper man till och med till de n att ropa: Govänner! tron icke d utväs