efteråt blifvit funne af polisen och undergått ett par vänliga förhör, som lära slutat sig i ett protokoll. Detta protokoll har, som det säges, å kongl. befallning, blifvit polisen affordradt, och till H. M. Konungen ödfverlemnadt. Vidare har det vandrat till statsministern för utrikes ärenderne, och vidare, ifall det ej stannat, utan tvifvel till någon annan minister. Man tar väl för gifvet a!t detta skulle vara den ryske, och man har till och med hört berättas, att denne sjelf skall hafva begärt protokollet direkte från pohsen. Af allt detta lärer ingenting finnas besynnerligt, om icke den i andra länder okända omvägen att låta ett polisprotokoll vandra genom regentens händer, för att komma till ministerns. Den enda märkvärdigheten är den upptäckt, att den resande spåmannen haft samma namn med en viss i sednare tider ryktbar spåqvinna, som slutligen ock råkat i misskredit, ehuru hon ofta tjenat sina vänner med den förutsägelsen, att frieri slutas med giftermål. rr nn