Aftonbladet – 5 september 1837, sida 2

;slappta lultballongerna, Stolte 5 pe felegten en å Mosebacke och nedföll derinvid. PA RR Tillståndet i de norra orterne har varit föremål för åtskilliga i detta blad intagne skrifvelser, af hvilka de fleste, jemte åtskillige, som icke blifvit intagne, sammanstämma deruti att de skildra belägenheten ovanligt svår, och tiligången på spannmål för vissa socknar alldeles otillräcklig. Det förra har ty värr ännu icke blifvit vederlagdt, men rörande det sednare har Redaktionen med gårdagsposten moltagit följande förklaring, som hufvudsakligen har för afsigt att visa, det den vid vissa marknader tillgängliga spannmålsqvantiteten varit vida större än den af en korrespondent blifvit angifven. För att ej förhasta sig i sitt omdöme, torde man väl behöfya taga i betraktande, attå ifrågavarande ort liksom annorstädes stridiga intressen hos säljare och köpare måste uppkomma. Att de handlande skulle försumma att förse sig med den vara, som finner afsättning, är föga troligt, och är dessutom en affär, som helt och hållet rör dem enskildt; men hvad de i denna sin sak göra eller låta, kan icke annorlunda komma i betraktande, än att man från deras större eller mindre omsorg att förse sig med en viss vara bör kunna sluta, att den finner efterfrågan. I detta afseende är nedanstående bref, så vidt det med verkliga förhållandet instämmer, tillfredsställande, emedan det bör bevisa så väl att ortens nödvärdighetsvara spannmål finnes och vinner afsättmng, som äfven och i synnerhet att fruktan för statens mellankomst ej afskräcker den enskildes spekulationer. Då uti 2:ne numror af tidningen Aftonbladet för innevarande månad, utdrag af bref från någon enskild korrespondent blifvit införde, innehållande framställningar om det stora öfverflöd af bränvin, kaffe och socker, men ringa partier spanmål, som funnits vid marknaderne uti NederCalix och Råneå socknar, i början af Juli månad innevarande år, att tillgå, samt åtskilligt angående poettaskeoch saltpeter-näringen, m. Im.; så torde den vördade Allmänheten ej illa upptaga nedanskrefne på sanning grundade framställning af förhållandet uti de af den enskilda korrespondenten framställda ämnen. Det är sant, att bränvin, kaffe och socker funnits på båda de nämnde marknaderne så myeket folket åstundade köpa. Härvid torde för den oväldige ej vara något att klandra, emedan det alla tider varit de handlandes sak, att förse marknaderne med sådana varor, som de anse vara afsättliga. Det står ju alltid de marknadshbesökande fritt, att handla af slika varor, så mycket en och hvar åstundar. Ej en enda sup bränvin är, åtminstone uppenbarligen, under marknaderne utdelad. Hvad den omständigheten vidkommer, att vid Calix marknad allenast cirka 200 tunnor spanmål blifvit af Hrr Handlande allmogen till handahållna, så är detta en framställning, hvilken, lindrigast sagdt, röjer en grof okunnighet hos den korresponderande personen. Jag har å tullkammaren vid Näsby tullplats gjort mig underrättad om beloppet af den spanmil, som marknadstiden och sedermera uti Juli månad samt i början af innevarande månad ankomimit till denna socken, och på sådant sätt fått veta, att, några dagar före marknaden, ankommit, för en inom socknen boende handlandes räkning, sexton tunnor spanmål, samt under marknadstiden Åttahundtadefjorten (814) tunnor Råg och Korn, äfvensom 1284 lisp. Rågmjöl, oberäknadt Rågmjöls-kli ech Hvetmjöl. Priset å Rågen var urder marknaden 14 å 15 Rdr samt å Kornet 13 å 13: 24 pr tunna, allt Rgs, efter varans godhet. Utaf den till marknaden ankomne spanmilen. tillhörde 100 tunnor Korn, 50 tunnor Råg och 12 säckar mjöl Hr Grossbandlaren C. F. Liljevalch i Stockholm — det öfriga till det mesta Haparanda handlande. Vida större partier spanmål voro ämnade från Haparanda till Calix marknad, efter hvad jeg med säkerhet känner; men emedan ett större fartyg, hvilket tidigt på våren uti Malmö intagit något öfver 2000 tunnor Råg och Korn, och alla dagar näst före marknaden vantades, ej till bestämd tid hann fram, så kunde af denna I br ee 2 Lada 2 I dA Sadan